2003-03-12: Öh, typ språkproblem?

Jag är varken perfektionist eller Besserwisser, men jag kan stoltera med titeln språkpacifist. Begreppet innefattar att jag vid minsta tecken av en felaktigt stavad fras eller syftningsfel i tal och skrift reagerar med en snobbig rättning av det... Vokabulärt eller skrifligt. Detta är en egenskap som verkar gå mina kära klasskamrater på nerverna, förutom på svenskalektionerna förstås...

Jag ska göra en överdramatisering. En fundamental orsak till att människan är jordens dominerande art är vår förmåga att kommunicera, göra oss förstådda med varandra och därmed organisera oss. Utan kommunikation vore vi inget. Visst, mänskligheten går inte under om alla glömmer hur man pratar, men just nu nöter vi på språket. Bit för bit delar vi upp det i fragment som förr eller senare virvlar bort, i väntan på att någon ska förstå dem... I och med att vår enklaste kommunikationsform blir mer och mer primitiv, och mer och mer svår att förstå tar vi oss från evolution till involution. Från nutid till grottmännens era.

Överdramatiseringen slut. Men tänk på det. Ha det i åtanke nästa gång fraser som "han ba" eller "geren te han rå" rullar nerför tungan... Det tar inte så lång tid att prata "fikonspråk" som det nu kallas när man talar tydligt, utan självklara slanguttryck. Före jag avslutar min predikan som inte en sate kommer minnas om en vecka tänker jag trots onödigheten påpeka användandet av "typ".

Man kan säga "En kartong. Typ mjölkpaket." Då man definierar vilken SLAGS kartong det rör sig om. Man kan INTE säga "Ett mjölkpaket. Typ kartong." Då Mjölkpaket redan innefattar definitionen på "kartong". Så var det avklarat. Nu ska jag förpassa mig till mitt sovdon, typ säng, och ba(ra) tillämpa kudden [liksom]. Och glöm inte Glebys andra lag:

"Antalet ord är direkt proportionellt till individens intelligens."

Annons