2003-04-09: Det är vår och man får nya perspektiv

Det är vår. Trots lite backlash i väderleken och långkalsonger på än så skiner solen och flickorna ser gladare och vackrare ut på stan.
Då är det lättare att stå ut med illa fungerande telefonväxlar som meddelar att det är flera samtal före och att det är många som ringer och att de tar emot ens samtal så fort de hinner.
När det är vår så kan man också ha tålamod med att en person på skattemyndigheten inte klarar av att koppla över samtalet till en annan tjänsteman. Och att det är bättre att klicka av och ringa upp den personen själv, bara för att mötas av meddelandet att den personen inte kan ta mitt samtal just nu och att man ska vara god att försöka senare.

När det är vår går det smidigare att fördra snikna och otrevliga hyresvärdar som vill spara och snåla in på allt.
"Ny hängare över badkaret? Nej, det får du bekosta själv!".
"Stopp i avloppet? Det får du fixa själv. Vi har ny policy nu sedan ett år.
Men du kan få måla om själv. Vi står för färgen."
Men jag vill inte måla om. Måla om världen kanske, politiskt och religiöst.
Men inte min lägenhet för den trivs jag i som den är, färgmässigt.

Färgerna på våren trivs jag också med. Framför allt en klarblå himmel.
Och de små gröna nyanserna som börjar framträda i gräsmattan utanför mitt fönster.
Jag bor granne med ett dagis. Har utsikt över de underbara ungarna när de leker på gården utanför. Tänker att de ska få uppleva många vårar än, fler än vad jag kommer att få se.
Ett stänk av vemod far genom min lätt medelålders skalle. Som börjar få lite gråstänk.
Men i själen, och som det tack och lov känns för det mesta: i kroppen — är jag fortfarande en yngling!

Det är vår. Och fotbollsallsvenskan har dragit igång samtidigt som SM-finalen i hockey nått sin kulmen. Västra Frölunda har fått sitt efterlängtade guld efter 38 år. Kul för dem. Jag unnar dem det. Även om Göteborg och Västsverige inte har någon vintersportkultur. Men det var väl längesen sånt hade betydelse, eller?
Det är ju pengar och värvningar som styr på elitnivå sedan länge.

Det är vår. Och jag väntar på den stora kärleken. Ja, det kan låta patetiskt och blåögt — men jag menar det.
När det är vår tar jag också ut min cykel. Ja, just nu står den hos farbror cykeldoktorn förstås, men om bara ett litet tag så. Då ska jag även köpa en ny cykelhjälm. Och ha den på mig. Och inte cykla omkull och bryta armen något mer.
När det är vår flyger pollen och allergimedel i luften. Och jag nyser: ACHOO!!!
Men det går att stå ut med. Jag har vänner som jag kan träffa. Och som vill träffa mig.
Det är vår — och jag ser framtiden an med tillförsikt. Ser fram emot ännu en sommar. Som jag