2003-08-20: Öppet brev till Medelsvensson

Du har blivit lurad. Blåst. Förd bakom ljuset. Du en kugge i maskineriet. Ett medel och inte ett mål. I samma stund som du kryssade för den sista posten på din Cheklista För Välfärd och därmed lade ned dina ambitioner så gav fru Fortuna upp hoppet om dig. Hon vände dig ryggen. Du kommer aldrig bli något mer än en vanlig medelsvensson, du kommer aldrig att få uppleva Friheten. Nej, ta inte illa upp nu. Bli inte arg på mig. Don't shoot the messenger.

Vill du fortsätta leva ett tryggt liv så bör du inte läsa denna krönika. Mitt mål med den är nämligen att vända upp och ned på din tillvaro, att ta ifrån dig den trygghet du känner. Att rycka undan mattan för dina fötter. Ty trots att du ständigt kuvas av Jante och hans lag, dignar ned under skatter, kämpar mot de slitningar som uppstår då familjen växer upp, lever under terrorhot och ligger sömnlös på grund av de problem som din konsumtion eventuellt kan skapa i tredje världen så inbillar du dig att du har allt du någonsin önskat: En Volvo som behöver avrostas, en hund som måste rastas, ett radhus med bråkiga grannar och en ovårdad gräsmatta, en äkta hälft som kräver allt mer av din tid, en anställning som du försvarar medelst övertidsarbete, ett sparkapital som måste undandras utmätningsborgenärerna, barn som revolterar och ett intellekt som sakta tynar bort.

När du till slut tröttnar på osäkerheten så tänker du att det är lika bra att gardera sig — dags att bli sin egen. Du köper din egen villa eller en bostadsrätt. Intecknad över skorstenen. Och den friheten för med sig fördelen att du måste sköta allt underhåll själv. Du startar egen firma för att bli kvitt hotet om avsked. Som tack dränks du i formulär och f-skattesedlar och kronofogden kommer på rutinbesök. Du slutar röka och hunden blir abstinent.

Somliga röker på för att tro att de kan flyga, andra köper villa för att tro sig vara trygga. Tryggheten är den största av lögner. Också den underbaraste. Så glöm denna krönika, och lev på lögnen. Ibland är den vackrare än verkligheten.