2003-10-29: I biosalongen

Jag sitter mjukt nedsjunken i fåtöljen i den halvfulla salongen. Det är filmfestival och den här filmen är omskriven. Regissören själv är på plats och har just avslutat en liten kort presentation av filmen. Efter applåder släcks lamporna och publikens sorl börjar så smått övergå i en tystnad. Draperierna framför filmduken dras elegant isär och det är nu nästan tyst. Nästan? Ja, en person i bänken framför har tydligen inte upptäckt miljöbytet utan pladdrar glatt och högt vidare med sin flickvän. En kvinna till vänster passar på att öppna sin godispåse. Ljudligt.

Filmen börjar. Det är tyst. I några minuter. Filmen ÄR rätt rå, den skildrar livets skuggsidor i en före detta öststat. Den är också stundtals svartvit. Något som ett par äldre kvinnor i raden bakom mig genast berättar för varandra. Högt. Jag småler lite överseende mot min flickvän, som ler tillbaka i samförstånd. De tystnar nog snart.

Filmen rullar på. Nu börjar kvinnorna bakom mig verkligen samtala med varandra. Den ena förklarar lite vad som händer i filmen för den andra damen. Då öppnas dörrarna till salongen. Äntligen, tänker jag, nu kommer vaktmästaren för att säga till dem. Nej, det visar sig vara några festivalanställda fjortisbrudar som antagligen tänkte passa på att se en gratisfilm. De fnissar lite och gör sig ingen brådska att hitta ett par lediga stolar.

Filmen fortsätter. Nu har den kanske pågått i tjugo minuter. Det verkar som att man äntligen kan slappna av och koncentrera sig på handlingen. Då ringer det i en mobiltelefon. För ett ögonblick lider jag med den person som så pinsamt har glömt att stänga av sin telefon. Den ultimata kollektiva skammen. Samtidigt tänker jag fördomsfullt nog att det säkert var en av tonårstjejerna som kom sent, det verkar på något sätt logiskt. Men, nej, det visar sig vara en äldre, prydligt klädd man. Han verkar dessutom vara ensam. Och vad gör mannen? Jo, han svarar i telefonen. Mitt under föreställningen tar han upp telefonen och börjar samtala med en vän. "Hej, ja jag är på bio. Den och den filmen, nej, den är faktiskt inget vidare, så här långt i alla fall. Mannen lyssnar — ja, men det skulle vi kanske kunna göra. Jag ringer dig efter föreställningen då, hej då." Helt ogenerat stoppar mannen in telefonen i kostymfickan och lutar sig tillbaks för att se filmen igen. Jag gapar. Det är jag inte ensam om. Damerna bakom mig, liksom paret framför kommenterar glatt och högt denna ovanliga incident och skrattar lite åt det komiska i situationen. Kvinnan till vänster om mig prasslar vidare med sina praliner i papperspåse.

Nu reser sig någon längre fram i salongen och går mot utgången. Stannar vid den svagt upplysta dörren och inväntar sin vän som nu gör honom sällskap ut i Stockholmskvällen. Detta kommenterar naturligtvis pladdertackorna bakom mig. Och nu reser sig ytterligare någon i salongen och går. Följd av ytterligare ett par och sedan ännu en. Min flickvän och jag inser efter en stund att även vi rycktes med av denna händelse och att vi också står i en gränd bakom biografen. Jag undrar fortfarande om det till sist blev en filmupplevelse för sladdertackorna, mannen med mobilen och de andra, eller om de också gick. Men det blev i och för sig en filmupplevelse det med. Mest synd tyckte jag om regissören. Hon som ändå hade oturen att bevittna just den här olyckliga premiären.

PS Nu nämner jag ingenting om de andra filmerna jag nästan såg. Till exempel komedin om en transa som vunnit en Lookalike-tävling som Britney Spears. Filmen visas av "nostalgiska" skäl i ett konferensrum som en gång varit biograf. Nu är det utställda stolar i lokalen och projektorn står mitt i rummet och överröstar lätt det mesta av dialogen. Bakom mig sitter det två fjortisar som trodde filmen skulle handla om den riktiga Britney. De är inte roade, låter de oss andra förstå i tid och otid. Jag nämner inte heller den amerikanska independent film som inte hade hunnit textats. Det hade inte gjort så mycket om inte två tredjedelar av filmen utspelats i Sydamerika, med spansk dialog.

Väl mött på festivalen i år igen!

Annons