2003-11-19: En upplysande kväll i TV-soffan

I förra veckan skulle jag se en film. Det blev inte så. Istället satt jag och tog ett glas vin och såg en massa obskyra TV3-"dokumentärer". En dålig dokumentär om något betydelselöst ämne behöver inte gå i 3:an för att bli en TV3-dokumentär. Det räcker med usel journalistik. Först ut var någon fröken Nyberg som letade skandaler bland vanliga små människor med komplex. Det vill säga de enda människor hon kan hantera utan att bli ifrågasatt. Det brukar vara egotrippade fjollor som vill byta kön, nu var det något efterblivna människor med tvångstankar som hade problem. En brud var tvungen att räkna alla trappsteg hemma varje dag. Herregud, jag räknar trappstegen i t-banan varje dag rulltrappan är trasig. Det är inget problem. Stört beteende kanske, men ingenting jag känner jag vill lägga 40 papp hos en psykolog för att reda ut. Men genom att beskriva hennes "case" lite överdrivet för några oinvigda psykologer kan man snart ordna en etikett på beteendet. PTB-barn (Presumtivt Tvångs Beteende?) eller kanske Nybergs syndrom? Sedan behöver man bara svara på några enkla frågor i kvällstidningarnas söndagsbilagor för att ta reda på om man själv kanske rent utav lider av Nybergs syndrom. Och gör man det så vet man ju att man i alla fall inte är ensam. Och då kan man starta en Newsgroup på Internet för likasinnade. Sedan kan man få svart på vitt av en doktor och så slipper man jobba mer. Då kan man utnyttja tiden till att träffa likasinnade i verkligheten, kanske åka finlandsbåt och gå på konferens och komma hem som en mer kompetent trappstegsräknare än när man åkte. Och framför allt, det är ju inget fel, absolut inget fel, tvärtom, det är ju helt normalt att tvångsräkna trappsteg.

Till Efterlyst tog jag ett glas vin till. Hasse Aaro efterlyser en man som bygger webbsidor till horor. Ja, han gör faktiskt det. Mannen. Knackar html-kod. Och rejält dålig sådan också. På sidorna lägger han in en halvnaken bild på horan samt lite prisuppgifter och ett mobilnummer. Och han gör det gratis. Eller gratis och gratis, han är bara en förstulen arbetslös gubbe som såg sin chans att få sig lite gratis. Så han får sig ett nyp eller två i gengäld för att han knackar hemsidor. Men inga pengar. Alltså är han inte kriminell. Pimp blir man bara om man tar procent. Den här killen tar alltså ingenting och det tyckte Aaro var värt att skicka ut ett reportageteam för att kolla upp. Så de kollas upp. Naturligtvis ser man sin chans att få slänga in lite blurriga bilder på tuttar och lägga på lite samlagsstön. Efteråt sitter GW Person med sedvanlig olycklig min och säger i princip att det här var väl ett jäkligt korkar inslag för han är ju ingen brottsling. Nä, säger Aaro.

Jag häller upp ytterligare ett glas vin för jag tänkte jag skulle se den där filmen, men jag hade tydligen sett fel i tidningen . Nu hamnade jag framför Aschberg som presenterar Sveriges enda lagliga hora. Det visar sig vara en rätt käck och snygg tjej runt 35. Hon är ensamstående mamma och lyckas kombinera detta med att vara en hora. Med den skillnaden att hon har f-skattsedel och därmed betalar skatt för sig. Och det är ju trots allt inte förbjudet att sälja sig, utan det är förbjudet att köpa. Kvinnan berättar glatt och villigt alla smaskiga detaljer vi vet att Aschberg vill höra. Sen får vi se en blurrad torsk komma och handla. Vi får se horan demonstrera lite sexhjälpmedel, men själva samlaget får vi bara höra till stillbilder