2010-03-03: Murphy och skrivaren

Jag skulle skriva ut något, precis som vilken annan dag som helst, men undantaget att jag var sen och verkligen behövde det där och då.

Ni har säkert listat ut vad som hände. Det fanns inte en chans på jorden att jag kunde skriva ut eftersom det svarta bläcket var slut. Trots att jag bönade och bad och vände upp och ner på skrivaren fanns det inte en tillstymmelse till chans att få ut pappret.

Sagt och gjort, jag fick tänka om och insåg att jag var tvungen att skriva ut pappret senare under dagen och sedan göra en extra vända till de där gula lådorna som gamla Postverket är så stolta över, de som de ska rensa bort en massa av.

Men innan dess var jag ju tvungen att hitta en ny skrivarpatron, och även om skrivaren inte är lastgammal visade det sig vara ett svårare uppdrag än vad jag hade tänkt mig.

Tre affärer var jag tvungen att bege mig till innan jag hittade en patron som säljaren lovade mig skulle passa. På eftermiddagen, var det dags att mata skrivaren med den nya patronen. Stressad som jag var läste jag inte ordentligt på kartongen innan jag slet upp den och när jag väl stod där med skrivarlocket uppe och den, som ni nu listat ut, felaktiga patronen i handen kunde jag inte hålla svadan borta. Ut ur munnen kom en harang som kunde få den mest hårdhudade präst att få dåndimpen.

Det är bara att inse att Murphy finns kvar bland oss och han är lika dj¤#lig som vanlig. Passa dig, han kan slå till när som helst, och närhelst du inte vill det.

Sagan fick dock ett lyckligt slut. Eftersom jag inte begav mig tillbaka till affären som sålt mig den felaktiga patronen och inte orkar leta efter fler affärer med skrivarpatroner surfade jag in på InkClub.com

(annonslänk) och beställde hem rätt sorts patron. Och för säkerhets skull beställde jag en hel bunt.

Fast om Murphy finns i närheten nästa gång bläcket tar sl