2010-04-05: Spelfebern river...

Jag jobbar i ett köpcenter där det finns inte mindre än 3 olika ställen som man kan köpa dataspel och tv-spel på. Det är inte bra för min hälsa.

Ända sedan jag fick mitt första tv-spel i mitten av 1980-talet — ett Nintendo 8-bitars — har jag varit väldigt svag för att spela dataspel. Jag blev snabbt beroende av såväl Super Mario som Legend of Zelda och fick många prov i skolan förstörda av dylika spel.

Min far hade ett kassaskåp där han förvarade nyckeln ovanpå ett skåp i köket. För att jag över huvudtaget skulle få chans att klara ett prov i geografi bad jag honom låsa in mitt Legend of Zelda, gömma nyckeln och inte på några villkor ge mig den förrän efter provet.

Jag klarade inte provet — helt enkelt för att jag inte klarade provet med att stå emot Zeldas dragningskraft. Jag ljög och sa att jag hade studerat så hårt så jag kunde få spela lite. Det löste sig dock, jag klarade både Legend of Zelda flera gånger om och betyget i geografi hade inte så mycket att göra med vad som hände senare i mitt liv.

Och för er som undrar var min pappa hade gömt nyckeln till kassaskåpet så jag inte skulle kunna spela Legend of Zelda så kan jag säga att han var så klurig att han helt enkelt inte gömde nyckeln. Han lät den ligga kvar på samma ställe som vanligt. Vilket förklarar att jag inte hittade den i skrivbordslådorna, i grytskåpet, under kakfatet i skafferiet eller på något av alla de andra tusentals ställen jag letade på...

Annons