Kattbadning som kampsport

En del säger att katter aldrig behöver badas. De säger att katter har ett speciellt enzym av något sort i deras saliv som fungerar som en ny, förbättrad variant av Ariel – den hittar smutsen där den gömmer sig och viftar bort den.

Jag har trott hela mitt liv på denna sägen. Som de flesta blint troende har jag lyckats vända fakta som att det luktar konstigt så fort katten kommer in i rummet, till att lukten kommer från den välanvända mattan framför öppna spisen eller att jag faktiskt inte har dammsugit under soffan på några veckor.

Den dag kommer dock, då en man måste se massan i ansiket och säga att "den här katten luktar som en allmän toalett under en het dag i Stockholm".

När den dagen kommer till ditt hus, som den har kommit till mitt, kanske några råd kan vara på plats, då du tar din pälsklädda vän under armen och tar ut bäringen mot badrummet:

  1. Tänk på att även om katten har fördelen av snabbhet och brist på omtanke över det mänskliga livet, så har du styrkans fördel. Utnyttja denna fördel och välj rätt slagfält. Välj inte att bada honom på en öppen area där han kan tvinga dig att jaga honom. Välj ett väldigt litet badrum. Om det är större än 1 gånger 1 meter, kan jag rekommendera att du stiger ned i badkaret med katten och stänger glasdörrarna. (Ett vanligt duschförhängare duger inte. En katt som går bärsärkagång kan strimla ett tredubbelt duschförhänge snabbare än en politiker kan ändra åsikt.)
  2. Tänk på att en katt har klor och tvekar inte en sekund på att skilja din hud från din kropp. Din fördel här är att du är smart