SkrattNet

Henry var fullständigt detroniserad. Ända sedan han var en liten milliHenry hade han attraherats av den sköna fröken Tesla, men han hade alltid blivit repellerad.

Ikväll skulle Henry gå på den årliga impedansen, och fråga Tesla om de kunde extrapolera, eftersom han var trött på att ägna sig åt självinduktion.

När han hade kommit till impedansen kände han spänningen stiga medan algoritmen dunkade och monotonerna vällde ur högtalarna. Var fanns hon? Skulle hon över huvud taget dyka upp? Plötsligt slog hans hertz i volt och gick nästan över till likström då han såg den undersköna fröken Tesla glida med en vågrörelse. Henrys impuls ökade. Han väntade ett tag, rättade till ellipsen och bad Tesla om nästa impedans.

- Jag gitter egentligen inte, men okej. Bara två perioder då, sa hon. Henry kände den vanliga fasförskjutningen mellan dem medan de oscillerade tillsammans, och repulsionen var lika påtaglig som vanligt, men när den andra perioden började, kände han att den var mer lågfrekvent och han tog nod till sig. Nu när avståndet decimerats kunde han för första gången känna hennes värmekapacitivitet och han lät händerna glida ner på hennes endoterma delar, samtidigt som hans blåste svagt och förförande i hennes mikrofon. Med ens kände han kompatibiliteten komma och de fluktuerade i en fullständigt harmonisk svängningsrörelse i fas med varandra. Henry kände nu att hans laddning var ganska stor och kände hur hans drossel antog fast fas mer och mer.

Efter impedansen tog han Tesla med på sin megacykel, av märket Fahrrad och accelererade ut i sommarnatten. De åkte över Wheatstones brygga, förbi sinuskurvorna och stannade på ett magnetiskt fält vid en flytande ström. Henry attraherad av Teslas karakteristiska kurvor, fick henne snart i excitation och fick ned hennes resistans till ett minimum. De lade sig på jordpotentialen, och han ökade hennes frekvens och miskade sin egen reluktans. Han drog sedan ut sin banankontakt och pluggade in den i hennes sockel, parallellkopplade och började sedan kortsluta hennes shunt. När Tesla befann sig i sin egenfrekvens gnydde hon Ohm, Ohm, Ohm...

Med sin anod rödglödgande och hennes fält vibrerande i fas med hans började shunten nollsväva. Henry urladdade därvid snabbt och tömdes på varenda elektron. De fluxade tilsammans hela natten med olika kopplingar tills Henrys magnet fick en mjuk kurva och förlorade sin fältstyrka.

Efteråt försökte Tesla med självinduktion, eftersom Hennrys batteri var helt urladdat och inte kunde exitiera henne mer.

Så tillbringade de natten med att byta polaritet och blåsa varandras säkringar tills solenoiden gick upp och elektrolyste över de magnetiska fälten...