Sagan om de Två Tornen på 5 minuter

Balrog: Bu.
Brödraskap: AAAAAHHHHHHHH!!!!!!
Gandalf: Slå mig, och jag kommer att bli mäktigare än du rimligtvis kan föreställa dig.
Balrog: Okej.
Gandalf: Aieeeeee!!!

Frodo: Gandalf!
Sam: Legolas! Gimli! Vidstige! Boromir! Jag vann.
Frodo: Vann vadå, Sam?
Sam: Jag trodde vi lekte den där leken när man ska säga alla medlemmarna i Brödraskapet.
Frodo: Åh. Tja, du glömde Merry och Pippin.
Sam: Vilka då?

Frodo: Åh, sjutton – vi går i cirklar.
Sam: Jag sa ju att vi skulle ha stannat och frågat nån om vägen.

Gollum: Smutsiga små tjuvar… vi vill ha den älssskade… den som hittar den får den… ja… Hoppsan!
Sam: Aha! Jag tog honom! Vad ska vi göra med honom, Herr Frodo?
Frodo: Hm…

Gollum: Den här vägen, hober! Skynda, skynda!
Sam: Vet du, när jag sa att vi skulle fråga nån om vägen, så var det inte precis det här jag menade.
Frodo: Tja, nästa gång kanske du ska vara lite mer specifik när du kritiserar mina egenskaper som uppdragsledare.

Pippin: Merry! Merry, är du vaken?
Merry: Ja. Det är nån idiot som skriker åt mig.
Pippin: Låter jobbigt. Men var inte orolig, jag är säker på att alla är ute och letar efter oss.
Merry: Pfft. Jag slår vad om att dom inte ens har lagt märke till att vi är borta.

Gimli: Flämt…flås… flämt. Det här är jobbigt. Att släpa på mitt skägg i tre dygn är alldeles tillräckligt tröttsamt, för att inte tala om resten av mig.
Aragorn: Men vi kan inte stanna för vi… öh…
Legolas: För vi måste rädda Merry och Pippin.
Aragorn: Just det. Som blev…
Legolas: Tagna av orcher! Ärligt talat, om du inte la ner så mycket tid på att försöka få dig själv att se råbarkad och manlig ut, skulle du kanske minnas såna saker.
Aragorn: Hallå där, jag är inte den som insisterade på att packa sina hud- och hårvårdsprodukter innan vi lämnade Amon Hen.

Eomer: Flämt! Theodred! Min kusin, vem har gjort detta mot dig och dina män?
Rohirrim: Sir, titta på hans tröja!
Eomer: ”Jag överfölls av orcher och allt jag fick var denna dumma t-shirt.” Förbannelse över de där varelserna och deras nymodiga kläder!

Eomer: Herre, orcher som bär Sarumans vita hand attackerade din son och hans män. Han ligger på sin dödsbädd.
Theoden: Äh…
Ormstunga: Lögnare! Förrädare!
Eomer: Gör du nånting här överhuvudtaget förutom att springa omkring och skrika ”Förrädare”?
Ormstunga: Faktiskt inte. Och bara för det, så är du bannlyst.
Eomer: Tusan.

Orcher: Vi är hungriga! Vi äter upp halvlingarna!
Uruk-Hai: Vi sa ju ÅT er att äta nåt INNAN vi gick hemifrån. Ingen rör halvlingarna.
Orcher: Men dom är precis rätt storlek för mellanmål!
Uruk-Hai: Bit oss.
Orcher: Gladeligen!
Rohirrim: ATTACK!
Merry och Pippin: AAAAAAAHHHHHHHH!!!!

Legolas: En röd sol stiger…
Aragorn: Vad menar du med det?
Legolas: Inget särskilt. Det är bara fint att titta på.

Eomer: Halt! Hur vågar ni överträda våra obevakade och dåligt utmärkta gränser?!
Aragorn: Vi, öh… ge mig en sekund, jag tror det har nåt med orcher att göra.
Gimli: Påminn mig igen om vem det var som gav befälet till honom och hans trasiga svärd?
Legolas: Vi spårar ett gäng Uruk-Hai som tog två av våra följeslagare tillfånga.
Eomer: Du menar dom Uruk-Hai som nu är en hög lemlästade kadaver? Hm… det var nog vårt fel, är jag rädd. Här, ta dessa två hästar.
Aragorn: Men vi är tre stycken.
Eomer: Jag SA, ta dessa två hästar.

Gimli: Flämt! Deras små bälten… och titta, små avskurna rep, och små fotspår som leder bort från striden in i skogen. Stackars döda små hober…
Aragorn: Dom lever! Dom sprang in i Fangornskogen!
Legolas: Fangornskogen?! Är dom galna?
Pippin: Åh, som om du skulle ha kunnat komma på en bättre plan när du blev jagad av orcher och attackerad av Rohirrim.
Aragorn: Tyst på dig, du är bara med i tillbakablicken.
Pippin: Tusan.
Lavskägge: Hum hum. Vem där?
Pippin: Vi är –
Lavskägge: Små orcher! Jag sa ju INGA små orcher! Det här är TVÅ små orcher! Kan ni inte räkna?
Merry: Gimli? Är det du i förklädnad?
Lavskägge: Dumma lilla orch! Jag är en ent.
Pippin: Vi är inte orcher! Vi är halvlingar!
Lavskägge: Två halvlingar? Det blir alltså en hel… hum, ja, okej då. Istället för att mosa er, ska jag undfägna er sånger och berättelser på gammalentiska!
Merry och Pippin: NEEEEEEEEEEEEEJ!!!!

Gimli: Den här skogen är läskig.
Legolas: Träden… dom talar till varandra!
Aragorn: Legolas, jag varnade dig för att äta av den där svampen…
Legolas: Tyst, talande ormbunke!

Aragorn: Gandalf!
Gimli: Du lever!
Legolas: Du har upptäckt tvål!
Aragorn: Ja, vem kunde ha anat att han faktiskt hade vitt hår under all den där lorten?
Gandalf: Jag föll genom eld, genom vatten, och på toppen av det högsta berget så –
Aragorn: Vänta lite – hur kunde du falla UPPFÖR ett berg?
Gandalf: Det är inte viktigt. Jag har återvänt för att berätta att ni måste gå till Edoras och träffa Kung Theoden av Rohan.
Aragorn: Åh jösses. Jag hatar honom. Han struttar alltid omkring och skryter om hur bra han ser ut.
Gandalf: Jag lovar dig att du blir positivt överraskad.

Frodo: Så, där har vi det – den Svarta Porten till Mordor. Jag antar att vi borde ha tänkt ut nån sorts plan innan vi kom hit.
Gollum: Sméagol ska visa Mäster en hemlig väg in i Mordor!
Sam: Eller så kan vi, öh… klä ut oss till orcher och smälta in?
Frodo: Snälla, det skulle aldrig funka. Gå först, Sméagol.

Merry: Vad är det du dricker?
Pippin: Inget.
Merry: Pip! Du är längre!
Pippin: Det är jag visst inte.
Merry: Det är du visst! Men JAG är den långa! Det är så folk ser skillnad på oss! Du har gjort nåt med dig själv!
Pippin: Var inte löjlig, Merry. Ingen kan se skillnad på oss två.

Gandalf: Din makt över detta land är bruten, Saruman. Försvinn!
Theoden/Saruman: Hahaha! Jag skrattar åt dina mesiga små trollkarlskonster.
Gandalf: (kastar av sig manteln) Abrakadabra!
Theoden/Saruman: AAARRRGGHHHH!!!
Aragorn: Gjorde du det där bara genom att säga ”Abrakadabra”?
Gandalf: Nej, jag gjorde det genom att bleka mina kläder så bländande vita. Att säga ”Abrakadabra” var bara på skoj.

Gandalf: Så, hur känner du dig?
Theoden: Ung och ruskigt snygg!
Aragorn: Skit också. Nu börjas det…
Legolas: Lugna ner dig. Du är mycket mer ruskigt snygg än vad han är.
Aragorn: Verkligen? Tycker du det?
Legolas: Visst. Fast vi vet ju alla vem den snyggaste av oss EGENTLIGEN är…
Gimli: Åh, sluta. Jag rodnar.

Theoden: Jag struntar i alla dina förutsägelser. Jag stannar här som den fegis jag är, och det är mitt sista ord.
Aragorn: Men –
Theoden: Säg, är det där en krona på ditt huvud? Nej vänta, det var jag som såg mig i spegeln. Ha! Dumma Aragorn!
Aragorn: Hörru, det där var inte kul dom första fem gångerna du sa det heller.

Eowyn: Som den enda kvinnliga karaktären i den här trilogin, anser jag det vara min plikt att bli hopplöst kär i dig och din råbarkade manlighet.
Aragorn: Du är inte den enda kvinnliga karaktären.
Eowyn: Åh. Tja, jag tänker ändå bli kär i dig.
Aragorn: Ledsen, redan paxad. Av den enda andra kvinnliga karaktären i en film nerlusad av män.
Eowyn: Åh.
Aragorn: Ironiskt, va?
Eowyn: Håll käft.

Gollum: Dumma feta hober. Döda dom, döda alla och ta den älsssskade!
Sméagol: Men Mäster är vår vän!
Gollum: Dom stal den älssskade från oss! Vi kan ta den tillbaka!
Sméagol: Stjäla den älskade från Mäster?
Gollum: Den som hittar den får den, älsssskade. Jag går nu… men jag kommer tillbaka…

Frodo: Wow! Olifanter!
Sam: Jag ser dom, Herr Frodo, men det är bäst att vi sticker härifrån innan handlingen blir mer komplice–
Faramir: Hej. Ropade ni?

Frodo: Det var trevligt att träffas, Herr Faramir. Jag antar att vi ska gå vidare mot Mordor för att fortsätta med vårt uppdrag nu.
Faramir: Hahaha! Den var bra.
Sam: Nej, på allvar! Det är meningen att ni bara ska eskortera oss en liten bit och sen låta oss gå.
Faramir: Ni måste ha blandat ihop mig med nån med färre skitstövel-aktiga karaktärsdrag.
Frodo: Men –
Faramir: För bort dom, killar!

Theoden: Ahhh. Jag har alltid älskat passagen till Helms klyfta. Fantastiska vyer, eller hur?
Aragorn: Visst, visst. Du, tycker du inte att vi borde skicka spejare i förväg?
Theoden: Det är lugnt. Jag skummade igenom de närmaste kapitlen innan vi lämnade Edoras, och inget händer förrän vi kommer till Helms klyfta.
Aragorn: Vänta… om du läste i förväg, varför kommer Eowyn och alla kvinnor och barn med oss till Helms klyfta? Borde vi inte ha lämnat dom i Edoras?
Theoden: Öh… det är en bra fråga. Kanske –
Isengårdsvargar: Morr ryt morr!
Theoden: Skit också.

Aragorn: Nu ska jag graciöst hoppa upp på den här – Uff!
Orch: Din hand sitter fast i min sadel! Hahaha! Vilken nörd!
Aragorn: Jag vet inte hur (stön) Legolas får det att (uff) se så (flämt) enkelt ut!
Orch: Hahaha! Kolla, den idioten kan inte få loss handen fr- AJ!
(DUNS)
Aragorn: Ha! Snygg avsittning, loser! Vem är det som är nörden nuaaaAAHHHHHH!!!

Theoden: Så, här är vi, säkra i Helms klyfta. Inget kan komma åt oss här.
Gamling: Men tänk om –
Theoden: Inte nu, Gamling, jag solar mig i glansen av min knappa flykt.

Saruman: Så, här är min armé på tiotusen Uruk-Hai, redo att mosa Rohans befolkning. Inget kan stoppa mig nu.
Ormstunga: Men tänk om –
Saruman: Inte nu, dåre, jag solar mig i glansen av min säkra seger.

Aragorn: Det här var en trevlig dröm. Jag tror jag stannar här ett tag.
Arwen: Tro mig, du kommer att vilja ge dig av innan vi kommer längre än till kyssar.
Aragorn: Ja, åh ja, Arwen – AAAAAHHHHHH!!!!... Okej, ingen får nånsin veta något om detta. Överenskommet?
Hästen Brego: Gnägg gnägg.
Elrond: Arwen, var inte löjlig. Att stanna här med Aragorn skulle innebära svår, ändlös tortyr. Visst, han skulle dö till sist, men vad skulle du göra till dess?
Arwen: Ledsen, pappa, men ända sedan du lånade mitt hårband kan jag bara inte respektera dig.

Jättestor Uruk-Hai-Armé: Morr ryt grr arrgh grr morr argh ryt morr morr!
Aragorn: Åhhhhhh sjutton.

Galadriel: Människornas värld är dödsdömd igen. Vi måste skicka alver till Helms klyfta.
Elrond: VA?!
Galadriel: Åh, du VET att människorna kommer att ställa till det. Dessutom är vi så jädra coola.

Faramir: Jag tror jag behöver en tillbakablick för att visa hur min tragiska karaktär gör det tillåtet för mig att bete mig som ett svin.
Boromir: Okej. (ahem) Så, min stackars yngre bror, vår far skickar alltså ut dig på ett uppdrag på vilket Gondors öde vilar. Det kommer att bli svårt, och du kanske dödas av en jättestor armé av ÅH VÄNTA, DET VAR JAG!
Faramir: Du hjälper inte precis till.
Frodo: Sméagol, det är dags att gå vidare.
Sméagol: Gå med Mäster?
Frodo: Ja, gå med Mäster. Bara kom med här, lugnt och sti-
Faramir: (hoppar på Sméagol) Aha! Fick dig!
Frodo: Hallå, det var taskigt! Vad har vi gjort för att förtjäna denna behandling?
Faramir: Vadå, missade ni tillbakablicken?

Aragorn: Jag är tillbaka!
Gimli: Jag kan inte fatta att du överlevde det där fallet.
Legolas: Jag är mer imponerad över att han landade i en flod och ändå inte blev ren.

Pippin: Jag undrar hur lång tid den här ”Entmöte”-grejen kommer ta.
Merry: Inte särskilt lång, tror jag.
Lavskägge: Hum hum. Jag förklarar mötet öppnat. Några invändningar?
Enter: Hum… hum…
Merry: Herrrrrrrregud.

Aragorn: Alverna är här.
Theoden: VA?
Aragorn: Jag sa att alverna är här.
Theoden: Alver? Vid Helms klyfta? Det var det dummaste jag nånsin-
Aragorn: Vi kan använda dom som sköldar. Och deras blänkande uniformer kanske bländar orcherna.
Theoden: Bra idé. Välkomna, mina alviska vänner! Må ni dö hjältemodigt och före oss.
Haldir: Fint, men jag tänker inte ha på mig hjälm. Det kan förstöra min frisyr.

Uruk-Hai: Morr ryt grr arrgh grr morr argh ryt morr morr!

Legolas: Så, Gimli min vän, är du redo att slåss?
Gimli: Kalla mig inte din vän, din löjliga alv. Jag vet att du bara hänger med mig för att Haldir ser bättre ut än du.
Legolas: Ta tillbaka det där!

Theoden: Underbart, nu regnar det. Kan den här dagen bli värre?

Lavskägge: Hum hum. Ska vi rösta om ifall denna motion ska gå igenom?
Ent Ett: Jag röstar för motionen.
Ent Två: Hum hum. Jag håller med.
Lavskägge: Jag finner att motionen går igenom. Nu diskuterar vi.
Pippin: Suck. Vilken tur att hobmöten inte har den här sortens regler.
Merry: Hobmöten har bara en regel: öl först, prata sen.
Pippin: Det skulle förklara varför ingenting nånsin blir gjort i Fylke.

Uruk-Hai: KAMIKAZEEEEEEEEEEEEE!!!
(BOOOOOM)
Helms klyfta: Aj, det blir nog en repa där.

Merry: Så, vad har ni bestämt? Ni har pratat jättelänge.
Lavskägge: Hum hum. Vi enter säger aldrig någonting såvida det inte är värt att ta lång tid att sägas.
Pippin: Kan du inte ge oss en femminutersversion av mötet?
Lavskägge: ”Nej.”
Pippin: Varför inte?
Merry: Pippin, det där VAR femminutersversionen.
Pippin: Åh. Tusan.

Aragorn: Tja, jag skulle vilja kalla detta för att förlora spektakulärt. Dags att slå till reträtt.
Legolas: Ähum.
Aragorn: Jag menar, öh, inte reträtt.
Haldir: Är du galen? Dom bankar skiten ur oss, vi måste slå till reAAAARRRGGHHH!!! HERREGUD, VAD ONT DET GÖR!
Aragorn: Sådär. Du är skyldig mig en gentjänst.
Legolas: Antar det. Reträtt nu?
Aragorn: Åh ja.

Aragorn: Verkar som om vi sitter i skiten. Finns det nån annan väg härifrån?
Theoden: Smart! Du kan hoppa ut på den där rampen och köpa oss tid att barrikadera dörren!
Aragorn: … Ja, självklart. Precis min tanke.

Faramir: Välkomna till Osgiliath, Gondors semesterhuvudstad!
Sam: Ser inte så trevligt ut. Faktiskt, så är det en rykande hög med spillror som orcherna har övertagit.
Faramir: Åh, som om ert hem är en pittoresk bild av idyllisk skönhet.
Sam: Faktiskt, så är det det.
Faramir: Jaså. Får jag komma och bo hos er?
Sam: Få se hur du fixar inte-stjäla-Maktens-Ring-grejen, först.

Lavskägge: FLÄMT! Isengårds träd! Alla döda! Detta betyder krig!
Merry: Vänta lite… Isengård? Jag trodde vi skulle tillbaka till Fylke.
Pippin: Vi skippade biten där jag fick idén att komma hit istället.
Merry: Fick du en idé? Du, Peregrin Took?
Pippin: Det gjorde jag. Du förstår, om vi går dit Saruman minst förväntar sig, då-
Merry: Du hörde talas om att Saruman har ett stort lager av piptobak, eller hur?
Pippin: Och öl. Glöm inte ölet.

Aragorn: Nu när vi är omringade och de tiotusen Uruk-Hai utanför förmodligen kommer att bryta igenom vårt försvar vilken sekund som helst, finns det bara en sak att göra.
Theoden: Bli fulla?
Aragorn: Rida ut och möta dom.
Theoden: Åh. Ja, jag antar att vi skulle kunna göra det också.

Theoden: Så, Aragorn min vän, det verkar som om detta är slutet.
Aragorn: Vi dör åtminstone med ära.
Theoden: Såvida inte, förstås, Gandalf och Eomer dyker upp i sista möjliga ögonblicket.
(Striden fortsätter rasa)
Aragorn: Säg det lite högre.
Theoden: SÅVIDA INTE, FÖRSTÅS, GANDALF OCH EOMER DYKER UPP I SISTA MÖJLIGA ÖGONBLICKET!
Gandalf, Eomer och Sextusen Rohirrimsoldater: ATTACK!
Aragorn och Theoden: Pust.

Gandalf: Tja, det verkar som om jag har räddat er töntar igen.
Aragorn: Ja, tack och så, men du tror inte att du kunde ha kommit lite tidigare?
Gandalf: En trollkarl är aldrig sen, Aragorn son av Arathorn. Han är aldrig tidig heller. Han kommer precis när han har tänkt sig.
Aragorn: Du ville bara göra en snygg entré.

Saruman: Åt helsike med de där enterna och hoberna! Men vi får väl se vem som skrattar sist när jag tar över Fylke! Mwahahahaha!
Ormstunga: Men herre, jag tror att Peter Jackson-
Saruman: Tyst, din slemmiga padda! Ser du inte att jag skrattar ondskefullt?

Sam: Vet du vad, Frodo, jag har tänkt på en sak. Vårt uppdrag må vara svårt, och verka omöjligt, men i alla stora berättelser om – hallå, lyssnar du? Det här är mitt stora inspirerande tal!
Frodo: (håller fram Ringen) Kom så, Nazgûl, Nazgûl, Nazgûl…
Sam: Lägg av!

Gondorsoldat: Ska vi LÅTA DOM GÅ?!
Faramir: Har du ett problem med det?
Gondorsoldat: Nej, men det kommer din farsa att ha. Det skulle ha varit smartare av dig att låta dom gå från första början.
Faramir: Du förstår, om jag hade gjort det, hade dom inte haft nånting att göra förrän dom kommer till Cirith Ungol. Vilket, om man undersöker händelsernas tidslinje i detalj, faktiskt inte händer förrän Minas Tirith belägras och –
Gondorsoldat: Okej, okej, jag fattar. Jösses.

Gandalf: Så, striden är över och vi segrade. Förstår ni vad detta innebär?
Aragorn: Vi behöver en illavarslande minnesvärd replik som leder in i nästa film?
Gandalf: Just det. (ähum) ”Du vet att deras plastfängelse inte kan hålla kvar mig här för evigt. Kriget kommer, Charles, och jag tänker kämpa med vilka medel som än krävs.”
Aragorn: Det låter inte riktigt rätt.
Gandalf: Äh.

Sam: Jag gillar inte det här, Herr Frodo. Inte det minsta. Tänk om han kommer att… att… leda oss in i en håla där det finns en jättestor spindel, eller nåt?
Frodo: Var inte löjlig, Sam. Du kommer inte att bli uppäten av en jättestor spindel.
Sam: Lovar du?
Frodo: Jag lovar. Dessutom är Sméagol på vår sida nu. Eller hur, Sméagol?
Gollum: Mwahahahaha!
Frodo: Ser du? Inget att oroa sig för.
(Gollum leder hoberna mot Cirith Ungol i rasande fart)



Annons