Den här franska må-bra-filmen är egentligen ingen komedi, men innehåller ändå en del fyndiga kommentarer som svischar förbi i bakgrunden.

Berättaren: Amélie har en vän, Blubber. Men den trista hemmiljön har gjort Blubber självmordsbenägen. [en guldfisk hoppar ut ur sin skål i ett försök att begå självmord]

Amélie: [börjar misstänka att hennes pappa inte lyssnar] Jag har fått två hjärtattacker, gjort abort, och rökt gräs… medan jag var gravid. Bortsett från det, mår jag bra.

[Amélie sträckar fram lite pengar mot en tiggare]
Tiggare: Ledsen damen, men jag jobbar inte på söndagar.

Berättaren: Nino är sen. Amélie kan bara komma på två orsaker: 1) han fick aldrig bilden. 2) innan han fick chansen att sätta ihop bitarna, blev han tagen som gisslan av några bankrånare. Polisen följde efter. De kom undan… men han orsakade en krock. När han kvicknade till, hade han tappat minnet. En före detta intern hittade honom, tog honom för en förrymd fånge, och skeppade honom till Istanbul. Där mötte han några afghanska kommandosoldater som tog honom med för att stjäla några ryska stridsspetsar. Men deras lastbil gick på en mina i Tajikistan. Han överlevde, flydde upp i bergen, och blev enstöring. Amélie vägrar deppa över en kille som kommer att spendera resten av sitt liv med att äta borsjtj iförd en hatt som ser ut som en tehuv.

Berättaren: Amélies mamma tar med henne till Notre-Dame. Där tänder de ljus och ber om en bror till Amélie. Och bönen besvaras – men från ovan kommer inte en baby, utan en kanadensisk turist som är trött på livet. [turist hoppar från Notre-Dames tak och landar på Amélies mamma]

Berättaren: Amélie tycker om ensamheten. Hon förströr sig med fåniga frågor om världen utanför, som till exempel: ”Hur många personer i Paris får orgasm just nu?”
[snabba klipp av människor som får orgasm blixtrar förbi]
Amélie: Femton.

Madeleine: Var är ägaren?
Lucien: Sch! Han sover bland blomkålen.

Josef Stalin dubbad i propagandafilm: Om Amélie väljer att leva i en drömvärld och fortsätta vara en inåtvänd ung kvinna, så är det rätt åt henne om hennes liv blir förstört!

Herr Collignon: [viskar till Amélie] De hette Bre-to-deau. Men om jag säger det, så räknas det inte. Jag är senil.
Fru Collignon: Bry dig inte om honom, han är senil. Ser du vad han har gjort med min lagerbuske? Han jobbade med att stämpla biljetter nere i tunnelbanan. Nu går han upp mitt i natten och stämplar hål i lagerbladen!
Herr Collignon: Vi behöver alla ett sätt att slappna av på.
Amélie: Jag brukar kasta macka.

Upphovsman: Okänd Översättare: Sara Risberg Inskickat av: Borttaget, läs mer här

Liknande poster

Rolig bild, 11 mars 2018
Illustration till texterna om Shout - Parodin på Scream av Mario Castro Sepulveda & Björn Boström
Rolig text, postad för länge sedan
Ett dansgolv med lasereffekter
Rolig text, postad för länge sedan
Roligt videoklipp, 16 januari 2018
Rolig bild, 24 augusti 2016
Roligt videoklipp, 5 januari 2018