Citat från ”Monty Python and the Holy Grail”

Från 1975 kommer denna välkända, hejdlösa parodi på Kung Arthur och hans riddare. Det är kanske allt som behöver sägas.

[Molnen öppnas och Gud dyker upp. Arthur och riddarna knäböjer]
Gud: ARTHUR, ARTHUR, BRITTERNAS KUNG… SLUTA KRÄLA OMKRING PÅ MARKEN SÅDÄR! JAG HATAR NÄR FOLK KRÄLAR!
Arthur: [stiger upp tillsammans med riddarna] Förlåt.
Gud: OCH BE INTE OM URSÄKT. VARJE GÅNG JAG FÖRSÖKER TALA MED NÅN SÅ ÄR DET ”URSÄKTA” OCH ”FÖRLÅT MIG” OCH ”JAG ÄR INTE VÄRDIG”… VAD GÖR NI NU?
Arthur: Vi vänder bort våra blickar, Herre.
Gud: GÖR INTE DET! DET ÄR PRECIS SOM MED DE DÄR NEDRANS PSALMERNA, SÅ DEPRIMERANDE… LÄGG AV NU!
Arthur: Ja, Herre.
Gud: FINT.


Arthur: Gå och säg åt din herre att vi har ålagts ett heligt uppdrag av Gud. Om han vill ge oss mat och husrum för natten, så får han vara med i vårt sökande efter den Heliga Graalen.
Fransk soldat: Jag ska fråga, men jag tror inte han kommer att gilla det. Han har redan en.
Arthur: Va?
Sir Galahad: Han sa att de redan har en!
Arthur: Är du säker på att han har en?
Fransk soldat: Javisst, den är jättefin. [viskar till de andra franska soldaterna] Jag sa att vi redan har en!
[De franska soldaterna fnissar]


Kungen av Träskslottet: Men snälla ni! Detta ska vara en glädjens dag. Låt oss inte gräla och gnälla över vem som har dödat vem!


[Sir Lancelot har just släpat ut Sir Galahad från Slottet Mjältbrand, som är fullt av vackra damer]
Sir Lancelot: Vi kom precis i tid. Du var i fruktansvärd fara.
Sir Galahad: Det tror jag faktiskt inte att jag var.
Sir Lancelot: Det var du visst. Du var i förfärlig fara.
Sir Galahad: Låt mig få gå tillbaka dit och möta faran.
Sir Lancelot: Nej, det är för farligt.
Sir Galahad: Lyssna, det är min plikt som riddare att samla på mig så mycket fara som jag kan.
Sir Lancelot: Nej, vi måste hitta den Heliga Graalen. Kom nu.
Sir Galahad: Åh, låt mig få lite fara?
Sir Lancelot: Nej. Det är ohälsosamt.
Sir Galahad: Du är säkert bög.
Sir Lancelot: Det är jag visst inte.


Slottsvakt: Vem där?
Arthur: Det är jag, Arthur, son av Uther Pendragon, från slottet Camelot. Britternas kung, saxarnas besegrare, och härskare av hela England!
[paus]
Slottsvakt: Det tror jag inte på.
Arthur: Det är jag visst… och det här är min trogne tjänare Patsy.


Prins Herbert: Men mamma…
Kungen av Träskslottet: Pappa, grabben, pappa.
Prins Herbert: Men pappa…


Gud: ARTHUR, ARTHUR, BRITTERNAS KUNG. JAG HAR KOMMIT FÖR ATT GE DIG OCH DINA RIDDARE ETT HELIGT UPPDRAG.
Arthur: Vilken bra idé, Herre.
Gud: SJÄLVKLART ÄR DET EN BRA IDÉ!


Sir Bedevere: Varför tror ni att hon är en häxa?
Bonde: Hon förvandlade mig till en vattenödla!
Sir Bedevere: En vattenödla?
[paus]
Bonde: Det har gått över.


Sir Bedevere: … och det, ers nåd, är hur vi vet att jorden är bananformad.
Arthur: Den här nya vetenskapen förundrar mig, Sir Bedevere. Förklara igen hur urinblåsor från får kan skydda mot jordbävningar.


Kungen av Träskslottet: Du dödade brudens far!
Sir Lancelot: Det var inte meningen.
Kungen av Träskslottet: Inte meningen?! Du körde svärdet rakt genom hans huvud!
Sir Lancelot: Kära nån. Mår han bra?


Sir Bedevere: Vad finns det mer som flyter i vatten?
Bonde 1: Bröd.
Bonde 2: Äpplen.
Bonde 3: Småsten.
Bonde 1: Cider.
Bonde 2: Sås.
Bonde 3: Körsbär.
Bonde 1: Lera.
Bonde 2: Kyrkor.
Bonde 3: Bly! Bly!


Kvinna: Hur blev du kung då?
[änglamusik hörs i bakgrunden]
Arthur: Damen av Sjön, hennes arm klädd i det mest skimrande silke höll upp svärdet Excalibur från vattnets omfamning, geende ett gudomligt tecken på att jag, Arthur, skulle bära Excalibur. [änglamusik slutar] DÄRFÖR är jag kung!
Dennis: Lyssna, knäppa kvinnor som plaskar runt i sjöar och delar ut svärd kan inte basera ett regeringssystem. Den ultimata och verkställande makten uppkommer i massornas mandat, inte i nån sorts farsartad vattenceremoni.
Arthur: Tyst!
Dennis: Du kan inte utöva den verkställande makten bara för att en vattnig slampa kastade ett svärd på dig.
Arthur: Håll käft!
Dennis: Jag menar, om jag började kalla mig för kejsare, bara för att nån fuktig brud hivade åt mig en sabel, skulle jag låsas in!


[Kung Arthur hugger av en av Svarte Riddarens armar]
Arthur: Gå åt sidan, värdige motståndare.
Svarte Riddaren: Det är bara en skråma.
Arthur: En skråma? Armen är ju av.
Svarte Riddaren: Det är den visst inte.
Arthur: Titta!
[paus]
Svarte Riddaren: Jag har varit med om värre.


Sir Lancelot: Djärve Concorde, du ska inte ha dött förgäves!
Concorde: Öh… jag är inte riktigt död än, sir.
Sir Lancelot: Tja, du ska inte ha blivit dödligt sårad förgäves!
Concorde: Jag… tror nog jag kommer att klara mig, sir.
Sir Lancelot: Åh.
Concorde: Faktiskt, så kan jag nog följa med er…
Sir Lancelot: Nej nej, modige Concorde, stanna här medan jag ger mig av och utför en heroisk räddningsinsats i min egen… egen… [suck]
Concorde: Stil, sir?
Sir Lancelot: Stil! Just det!


Zoot: Välkommen till slottet Mjältbrand.
Sir Galahad: Slottet Mjältbrand?
Zoot: Ja… det är inget särskilt bra namn, eller hur?


Kvinna: Dennis! Här finns prima lort!


Berättaren: Ett år förflöt. Vinter blev till vår, vår blev till sommar, sommar blev till vinter igen, och vintern lurade våren och sommaren och gick direkt på hösten.


Kungen av Träskslottet: [gestikulerar mot fönstret] En dag, min son, kommer allt detta att bli ditt.
Prins Herbert: Vadå, gardinerna?


Ni-Riddarnas ledare: Vi är Riddarna som säger Ni!
Ni-Riddare: Ni! Ni! Ni!
Arthur: Åh nej! Inte Riddarna som säger Ni!
Ni-Riddarnas ledare: Just desamma.
Arthur: [till sir Bedevere] De som hör dem överlever sällan.


Kungen av Träskslottet: När jag först kom hit, fanns det bara ett träsk. Alla sa att jag var knäpp som byggde ett slott i ett träsk, men jag gjorde det ändå, bara för att visa dem. Det sjönk ner i träsket. Så jag byggde ett slott till. Det sjönk också ner i träsket. Så jag byggde ett tredje slott. Det brann ner, rasade och sjönk sen ner i träsket. Men det fjärde slottet höll!


Arthur: Ett… två… fem!
Sir Galahad: Tre, sir!
Arthur: Tre!


Brovaktaren: Stopp! Den som vill korsa Dödens Bro måste besvara mina frågor tre, innan han andra sidan får se.
Sir Lancelot: Ställ dina frågor, brovaktare. Jag är inte rädd.
Brovaktaren: Vad… är ditt namn?
Sir Lancelot: Sir Lancelot av Camelot.
Brovaktaren: Vad… är ditt uppdrag?
Sir Lancelot: Att söka upp den Heliga Graalen.
Brovaktaren: Vad… är din favoritfärg?
Sir Lancelot: Blå.
Brovaktaren: Varsågod och gå över.
Sir Lancelot: Öh… tack. Tack så mycket. [går över bron]
[Sir Robin stiger fram]
Brovaktaren: Stopp! Den som vill korsa Dödens Bro måste besvara mina frågor tre, innan han andra sidan får se.
Sir Robin: Ställ dina frågor, brovaktare. Jag är inte rädd.
Brovaktaren: Vad… är ditt namn?
Sir Robin: Sir Robin av Camelot.
Brovaktaren: Vad… är ditt uppdrag?
Sir Robin: Att söka upp den Heliga Graalen.
Brovaktaren: Vad… heter Assyriens huvudstad?
[paus]
Sir Robin: Det vet jag inte! [kastas ner i ravinen] AAAAAAAAAGGGGHHHHHH!!!


Dennis: Kom och se våldet som är infört i systemet! Hjälp, hjälp! Jag blir förtryckt!
Arthur: Jävla bonde!
Dennis: Aha, där hör ni! Hörde ni det, visst hörde ni? Det är ju det jag snackar om! Såg ni förtrycket? Ni såg det, eller hur?


Sir Lancelot: Titta, ers nåd!
[fanfar]
Arthur: [förundrat] Camelot!
Sir Galahad: [förundrat] Camelot!
Sir Lancelot: [förundrat] Camelot!
Patsy: [rycker på axlarna] Det är bara en modell.
Arthur: Shh!


Arthur: Om ni inte visar oss er Graal, så intar vi ert slott med våld!
Fransk soldat: Ni skrämmer inte oss, era engelska grishundar! Gå och koka era rumpor, söner av löjliga personer. Jag snyter mig på dig, så kallade Arthur-kung, du och alla dina mesiga engelska ri-di-diddare.
Sir Galahad: Vilken konstig människa.
Arthur: Lyssna här, min gode man…
Fransk soldat: Jag vill inte prata med dig mer, idiotiska slickare av djurfodertråg! Jag fjärtar i din riktning! Din mamma var en hamster och din pappa luktade fläderbär.
[paus]
Sir Galahad: Finns det nån annan däruppe vi kan få prata med?
Fransk soldat: Nej. Stick iväg, annars hånar jag er igen.


Ni-Riddarnas ledare: Vi säger ”ni” till er igen, om ni inte blidkar oss.
Arthur: Vad vill ni ha?
Ni-Riddarnas ledare: Vi vill ha… ett buskage! [dramatiskt ackord]
Arthur: Ett vadå?
Ni-Riddare: Ni! Ni! Ni!
Arthur och Sir Bedevere: Aj! Aj! Nej!
Arthur: Snälla, snälla! Sluta! Vi ska hitta ett buskage!
Ni-Riddarnas ledare: Ni måste återvända med ett buskage, annars kommer ni aldrig ut ur skogen levande.
Arthur: Ni-Riddare, ni är rättvisa och ädla, och vi ska återvända med ett buskage.
Ni-Riddarnas ledare: Ett som ser snyggt ut.
Arthur: Självklart.
Ni-Riddarnas ledare: Och inte för dyrt.
Arthur: Nej då.


[de tecknade riddarna jagas av det tecknade Monstret av Aaaaaauuuuuggggghhhhhh]
Berättaren: Den svarta besten kastade sig fram och flykt verkade omöjligt, då plötsligt, tecknaren fick en hjärtattack!
[klipp till tecknaren som stelnar till i sin stol och tar sig för hjärtat]
Tecknaren: Ughck! [faller baklänges ner på golvet]
Berättaren: Den animerade faran var över.
[Monstret av Aaaaaauuuuuggggghhhhhh försvinner]
Berättaren: Sökandet efter Graalen kunde fortsätta.

Upphovsman: Monty Python Översättare: Sara Risberg Inskickat av: Borttaget, läs mer här