Att jobba på en Konsumbutik kan ibland vara frustrerande, både på ett roligt och på ett galet sätt. På Konsum-bloggen finns en hel del historier samlat och här bjuds på några av dem.

En man, 55+, kommer fram till kassan, osäkert tryckandes på mobilen.

Jag: Hej, 56 kronor tack!
Mer knappande, och sen ett försiktigt:
55+: Jag har fått total blackout. Kan du hjälpa mig?
Jag: Ja, visst.
Mannen ger mig mobilen.
Jag: Ehm. Vad exakt är det du vill ha hjälp med.
55+: Jag vill betala med den.
Jag: Ursäkta?
55+: Ja, jag vill ta ut 56 kronor på den.
Jag: Men… Du vet att du har gett mig din mobiltelefon va?
55+: Ja, min mobil ja.
Jag: Du kan inte betala med den.
55+: Va?! Skämtar du?!
Jag: Eh… Nej.
55+: Men… Hur ska jag då göra?
Jag: Du behöver ha pengar eller kort.
55+: Så du skämtar inte?
Jag: Nej. Pengar eller kort.
55+: Det har jag inte. Jag har bara cigaretter och en tändare. Och mobilen…


Jag står i kassan på en bufférestaurang när en äldre herre flåsar fram:

- Vilka soppor har ni idag?

Det är ingen ovanlig fråga, trots att det även står på skyltarna. Jag svarar:

- Champinjonsoppa och thaisoppa.
- Ursäkta?
- Champinjonsoppa och thaisoppa.
- Majssoppa?
- Nej, thaisoppa.
- Inte majssoppa?
- Nej, thaisoppa.

Herrn blir helt förskräckt, tar ett steg tillbaka och stånkar fram:

- BAJSSOPPA?!


Nyfriserad dam, c:a 60 år, kommer till kassan med en låglaktos-mjölk:

- Va? Tar ni arton kronor för den? Den kostar tolv kronor!
- Nja, vi tar faktiskt till och med nitton kronor för den…
- Det kan inte stämma, ni har fel! Jag köpte den förra veckan för tolv kronor.
- Priset gick upp den första september…
- Det är ju rent oförskämt!
- Jag kan gå och titta på hyllkanten om du vill?
- Ja, det måste du, ni kan inte sitta här och ha så fel. Ica tar tolv för samma mjölk.
- Ja, de gjorde det innan den första september i alla fall, men inte längre. Jag ska gå och titta på hyllkanten.

Mycket riktigt stod det med extra stora siffror (faktiskt) att den kostade arton och nittio.

- Jag är ledsen men priset stämmer.
- Det var det värsta, du är helt oförskämd, Jag ska då hitta en bättre affär att handla i!
- Ja, nu är det ju inte jag som sätter priserna, så det är knappast jag som är oförskämd, ring Arla och säg det till dem istället.
- Det är då alltid såhär, det är alltid bara Konsum som höjer priserna!
- Men nu är det Arla, inte Konsum, och absolut inte jag…
- Oförskämt. Du borde skämmas!
- …som har höjt priset, så du kan inte på allvar tycka att det är jag som är oförskämd.
- Jag ska då handla någon annanstans i fortsättningen.
- Tack för att du kom, och ha en bra dag.

Hon går muttrande iväg.


En dam kommer fram till mig och frågar vad en krabba kostar. Jag upplyser henne om priset och hon berättar att med hennes pension så har hon inte råd med sådan lyx. Hon ser mycket ledsen ut över att återigen behöva avstå från något hon tycker så mycket om (jag känner verkligen medlidande för denna dam, men som lågt stående i butikshierarkin kan jag faktiskt inte göra så mycket).

Jag börjar istället att ta hand om kunden som stått bakom denna dam, en äldre herre som är stamkund. Han köper två krabbor. Medan jag delar dessa och sätter pris går han och hämtar damen som precis varit där, tar upp sin plånbok, frågar mig om priset på krabban och ger sedan damen pengar och krabba och säger:

- Denna ska du ha, och så är det med det.

Damen och jag börjar näst intill storgråta och vet inte vad vi ska säga och mannen lunkar sakta men säkert bort mot brödet.


Jag står vid frukt- och gröntdisken och stampar sönder några kartonger när ett mina favoritbarn, en gosse på fem år, försiktigt tittar fram från bakom en pelare:

- Tjena. Är du arg?
- Nej, jag plattar bara till de här kartongerna. Ser du vad jag menar, säger jag och pekar på högen med demolerade kartonger.
- Ja, jag förstår.
- Vill du hjälpa till?
- Okej.

Han ställer sig mitt i kartongen och stampar till mot kanten och tappar samtidigt balansen.

- Ojdå, jag var visst lite för stark.
- Ja, du måste vara försiktig med de där musklerna.
- Ja, det säger pappa också. Men jag vet redan det.
- Bra. Tack så hemskt mycket för hjälpen med kartongerna.

Han ser på mig med ett listigt flin på läpparna, backar sakta ifrån mig och pekar på mig med pekfingret och ger mig en ögonblinkning.


En man i trettiofemårsåldern (egen företagare med en business som förmodligen går ganska dåligt men han upprätthåller en bild av framgång och lycka medan han suger på sina Prince Gold för att inte bli sysslolös och råka ta livet av sig och/eller andra) ska betala med kort och blir mer och mer frustrerad över att han inte förstår hur kortläsaren fungerar:

- Hur fan ska man veta hur man ska göra det här då? Så jävla irriterande!
- Du drar kortet där på sidan, slår koden, trycker på gröna knappen och godkänner summan.
- Jaha, och hur fan ska jag som kund veta det? Ni borde väl i alla fall ha vett nog att sätta upp en lapp med instruktioner!
- Du menar som den ganska stora lappen som sitter på kortläsaren, svarar jag och pekar på skylten med utförliga instruktioner som sitter på dosan.
- Där…? Meh… vem fan tror du läser den där skylten?
- Förhoppningsvis och troligtvis den som vill betala med kort och undrar hur man ska gå tillväga.

Han fortsätter att muttra något ohörbart och har sedan jättebråttom ut från affären.

Upphovsman: Konsumbloggen Översättare: Okänd Inskickat av: Borttaget, läs mer här

Liknande poster

Tre apor på rad
Rolig text, postad för länge sedan
Rolig text, 14 november 2009
Foto på en ko
Rolig text, 22 mars 2011
Två personer som står och hänger vid en disk över en kopp kaffe
Rolig text, 1 oktober 2010
En student som sitter bakom en tjock bok
Rolig text, 23 februari 2013
En glad hund
Rolig text, postad för länge sedan