Att jobba på en Konsumbutik kan ibland vara frustrerande, både på ett roligt och på ett galet sätt. På Konsum-bloggen finns en hel del historier samlat och här bjuds på några av dem.

En dam kommer fram till disken och frågar:

- Har ni nagelfilar?
- Nej, detta är en bokhandel, du får nog gå till Åhléns eller Kicks.
- Men nagelfilar är ju av papper… sandpapper. Det är väl klart att ni ska ha nagelfilar!


Jag råkar ofta ut för galna tanter. En av de senaste attackerna inträffade på ICA S:t Eriksplan förra veckan:

Dam med lila hår och ilsken röst: Hallå där!
Jag: Eh, jag?
Damen: Du där!
Jag: Ja?
Damen: Du tog alla gifflarna!
Jag: Va?
Damen (pekar ner i min kundkorg på påsen med tre croissanter — uppenbarligen de sista): Du kan inte ta alla gifflarna!
Jag: Det får jag nog visst, men om du väldigt gärna vill ha en kan du ta en av mina.
Damen: De är inte dina, de är affärens!
Jag: Okej… vill du ha en av dem jag har i påsen?
Damen (skriker): NEJ SA JAG JU!


Jag jobbar på specialavdelningen (AKA “non-food”) i en Maxibutik norr om Stockholm. I våras öppnade vi vår trädgårdskassa, som i huvudsak är till för kunder som köper utemöbler och andra specialprodukter.

Tidigt i somras kom det en kund som hade köpt en påse blomfrön för 14:90 som egentligen skulle kosta 9:90.

Kunden blir helt vansinnig när hon upptäcker detta, och fullständigt skäller ut min kollega som för tillfället satt i kassan.

Jag kommer till scenen och rättar till problemet och ber om ursäkt, varpå kunden ryter:

-Och så vill jag ha 100 kronor!
-Vår policy är att ge alla som upptäcker ett prisfel 25 kronor, och det har du ju redan fått, förklarar jag lugnande.
-25 kronor ja! Men jag ska ha 75 kronor i själsligt lidande, annars ringer jag till Sverker Olofsson i Plus!

Vi lyckas övertala henne att hon inte har rätt till de ytterligare 75 kronorna, och kunden stormar ut från butiken och ryter åt en liten pojke i tio-årsåldern som bara hade stått och sett på.


En helt vanlig förmiddag när jag sitter i kassa kommer en äldre dam fram och säger:

- Han som kommer här med jeansjackan har plockat på sig en massa fläskfiléer som han har under jackan.

Jag tittar dit hon pekar och ser en stammis till alkis i en sliten jeansjacka som kommer visslande mot kassan.

- Neeej det blev visst inget idag, säger han och är på väg förbi.
- Vänta, lägg tillbaka det du har under jackan innan du går ut!
- Men jag har inget under jackan, nekar han.
- Jo, det har du!
- Nej det har jag inte!
- Jo, det har du visst, säger jag.
- Jaha, du menar köttet?
- Ja just det, jag menar köttet.


Jag jobbar ibland som konduktör. En dag som andra utför jag den vanliga biljettviseringen efter att tåget avgått från ändstationen. Det är under eftermiddagsrusningen och ganska mycket folk, så jag försöker jobba snabbt och effektivt för att hinna igenom hela tåget.

Vid en fönsterplats någonstans mitt i första vagnen sitter en medelålders kvinna som pratar ivrigt i mobiltelefon. De andra resenärerna runt omkring henne visar sina biljetter, men hon verkar inte ha tagit notis om att jag även vill se hennes biljett. Jag säger vänligt Då får jag be om din biljett också varpå hon tittar upp på mig med ett splittrat uttryck.

Långsamt och omständligt börjar hon samla ihop alla sina väskor och kassar som hon lagt på sätet bredvid sig, alltmedan hon fortsätter prata i telefon. Sedan reser hon sig upp, ställer sig i mittgången och tittar otåligt på mig.

Jag tittar undrande tillbaka på henne och frågar Hade du någon biljett, eller? vilket hon inte verkar uppfatta eftersom hon fortfarande pratar.

Så tar hon till slut luren från örat och säger irriterat till mig Ja, ska du sätta dig nån gång då?

Hon tror alltså att jag är en resenär som vill sitta på hennes fönsterplats...


Jag sitter i kassan på Ica i en liten stad där man känner igen nästan varenda kund, när en kvinna i 40-årsåldern, som jag aldrig sett innan, kommer fram till mig:

Kvinnan: Jag har pengar till ett ciggarettpaket, men jag har aldrig rökt.
Jag: Öh, va?
Kvinnan upprepar artigt: Jag har pengar till ett ciggarettpaket, men jag har aldrig rökt.

Jag börjar misstänka att hon vill köpa cigaretter så frågar artigt om det är hennes syfte. Kvinnan frågar då hur mycket de kostar varpå jag svarar att de kostar mellan trettiofem och fyrtiofem ungefär.

Kvinna: Jag köper inte ett cigarettpaket, men jag har pengar till ett ciggarettpaket.
Hon går tillbaka in i affären.

En kvart senare kommer hon tillbaka, nu har det blivit litet kö så hon står och köar med en tidning i handen. Precis när det blir hennes tur säger hon:

- Jag har råd med den här tidningen men jag vill inte ha den.

Jag som precis slagit in tidningen tar bort den samtidigt som jag ser henne gå tillbaka in i affären. Inte lång stund senare, kanske ett par minuter, återvänder hon till min kassa för en tredje gång. Denna gång kommer hon fram till mig direkt och frågar om jag tycker att hon ska spara pengarna.

När jag svarar med ett ja försvinner hon ut ur affären.


En dam i sextioårsåldern frågade:

- Var har ni ställt den gamla potatisen?
- Förlåt?
- Var har ni ställt den gamla potatisen, den som ska slängas?
- Den är förmodligen redan slängd.
- Jaha, det var ju märkligt, ytterst märkligt. Andra butiker brukar spara gammal potatis och tjäna stora pengar på den.
- På gammal potatis?
- Javisst, det är jättebra när man ska göra potatismos.
- Vi kanske ska börja spara och sälja vår gamla potatis då…
- Det tycker jag. Jag förstår faktiskt inte varför ni inte gör det redan nu. Det handlar om stora pengar!


Jag arbetar på ett välkänt nöjesfält där jag säljer godsaker. Jag har just bytt av min kollega som ska på lunch då jag ser en kvinna i 50-årsåldern närma sig med bestämda steg.

Hon är rödfläckig i ansiktet så som man kan bli då man är enormt arg. Hon tränger sig bestämt före i kön, i handen har hon en halväten glass:

Kvinnan (skrikande och pekandes på glassen): TITTA HÄR!
Jag: Ja..?
Kvinnan: JAMEN TITTA!
Jag: Förlåt men jag förstår inte, vad är det?
Kvinnan: MEN DEN HÅLLER PÅ ATT SMÄLTA!
Jag (försöker bevara serviceleendet) : Ja… jo, det är varmt idag.
Kvinnan: Här köper man en glass och den rinner iväg, jag vill ha en ny!
Jag: Det kan jag tyvärr inte ge dig. Det är normalt att glass smälter i värmen.
Kvinnan: Vad är detta för JÄVLA service? Och detta ska vara ett av Sveriges största turistmål, ja det är fan inte klokt!

Upphovsman: Konsumbloggen Översättare: Okänd Inskickat av: Borttaget, läs mer här

Liknande poster

Rolig text, 28 september 2008
Närbild av en doktors bröstfika med stetoskop och pennor
Rolig text, postad för länge sedan
Ett foto på en gammal radio från 1950-talet
Rolig text, postad för länge sedan
En hög med kvitton
Rolig text, postad för länge sedan
En man i kostym som håller en banan så att det ser ut som en pistol
Rolig text, 21 november 2012