Vem? Vadå? Vad är det för en snubbe? Jo, Jack Handey är författare och skriver främst för amerikansk TV där han är inne på sin åttonde säsong på 'Saturday Night Live'. Han har även skrivit för tidskrifterna 'The New Yorker', 'Punch', 'National Lampoon', 'Playboy' och 'Omni', och har även vunnit en Emmy och ett pris från Writer's Guild of America. Han bor för tillfället på Manhattan med sin fru Marta och sina tre katter Toonces, Spunky och Little Girl.

Ibland tror jag att jag skulle ha det bättre som död. Nej, vänta, inte jag, du.

Jag önskar att jag hade ett kryptonitkors, för då kunde jag hålla både Drakula och Stålmannen på avstånd.

Om ett barn frågar dig varför det regnar, tror jag att det hade varit sött att säga 'att Gud gråter.' Och om han frågar varför Gud gråter, skulle det också vara sött att säga 'Antagligen över något som du har gjort.'

Jag slår vad om att en kul sak att göra är att åka tillbaka i tiden till en punkt då det kommer att bli en solförmörkelse, och säga till grottmänniskorna att 'Jag har kommit för att förstöra er, må solen försvinna från himlen.' Just då ska solförmörkelsen börja, och de kommer då säkert att försöka döda dig, men då kan du förklara för dem om månens rotation och allt, varpå alla kommer att få sig ett ordentligt skratt.

Även fast jag var deras fånge, gav indianerna mig ganska mycket frihet. Jag kunde röra mig fritt, göra mina egna måltider, jag kunde tillochmed kasta stenar mot deras huvuden. Det var först senare som jag upptäckte att de var enbart smutsklädda hinder.

Jag antar att jag har varit kung i ett tidigare liv, för jag tycker om att folk gör vad jag säger till dem.

Jag kommer ihåg den tid då vi trodde att ett hus i kvarteret var ett spökhus, för man kunde höra folk som skrek där inne och folk som gick in kom aldrig ut igen. Det var först senare som vi fick reda på att det var bara en mördares hus.

Jag kan fortfarande komma ihåg då morbror Rick satt i den där stolen, lyssnande på opera. Han hade det här konstiga ansiktsuttrycket. När vi slutligen lossade repen om honom, försökte han fånga oss. Gud, vad han hatade opera.

En dag var jag på morfars gård och han frågade mig om jag ville se då han högg huvudet av en höna. Jag sa nej, men han sa till mig att komma med ändå, det skulle vara bra för mig.
Det var det inte. Det var hemskt. Blod som sprutade överallt. Morfar som sprang runt och skrek, och värst av allt, morfars finger som llåg och sprattlade efter att det hade huggits av.
Om detta är bra vill jag inte veta vad som är dåligt.

Jag skulle vilja bli begravd på indianskt vis, där de lägger dig på en hög ställning över marken. På det viset skulle du kunna bli träffad av en meteorit och ändå inte känna något.

Kanske för att förstå människosläktet, måste vi se till själva ordet: 'Människosläktet'. Egentligen är det gjort av två ord – 'människosl' och 'äktet'. Vad betyder dessa ord? Det är ett mysterium, och det är därför det är människosläktet.

Om du är en ung maffiagangster som är ute på ditt första träff, tror jag att det skulle vara hemskt generade om någon försökte mörda dig.

Då jag ser en gammal dam halka och falla omkull på en våt trottoar, är min första reaktion att skratta. Men sedan tänker jag om jag hade varit en myra och hon hade fallit på mig. Det hade inte varit lika kul.

Om du någonsin tappar dina nycklar i en flod av smält lava, låt dem vara, för du, de är redan borta.

Om träd kunde skrika, skulle vi då vara så snabba med att hugga ned dem? Kanske, om de skrek hela tiden, av ingen speciell orsak.

Jag tycker det är en bra idé att gå runt och bära på två säckar. Om någon skulle fråga mig om jag kunde hjälpa dem skulle jag kunna säga: 'Tyvärr, jag har de här säckarna.'

En sak som barn gillar är att bli lurade. Till exempel, en gång skulle jag ta med min brorson till Disneyland, men i stället tog jag med honom till en gammal nedbrunnen fabrik. 'Oh nej,' sa jag, 'Disneyland har brunnit ner!'
Han grät och grät, men jag tänkte att djupt inom sig tänkte han att det var ett himla bra skämt. Jag körde då iväg mot det riktiga Disneyland, men det började bli sent.

Ett barns ansikte kan säga allt, speciellt mundelen av det.

Om du levde på den mörka medeltiden, och var katapultskötare, kan jag slå vad om att den mest vanliga frågan som folk skulle ställa är 'Kan du inte få den att skjuta längre?' 'Nej, tyvärr, den skjuter inte längre än så.'

Upphovsman: Jack Handey Översättare: Adam Evertsson Inskickat av: Borttaget, läs mer här

Liknande poster

Potatischips
Rolig text, 13 juli 2007
En nörd med en dator i famnen
Rolig text, 8 december 2010
En bild på ett skrattande barn
Rolig text, 2 augusti 2008
Rolig bild, 27 mars 2012
Molekyler
Rolig text, 8 april 2012
En älg som äter några blad på en buske
Rolig text, postad för länge sedan