Nu har det banne mig gått för långt! tar oss tillbaka till den tid då Sverige bara hade två tv-kanaler, vars otacksamma uppgift var att producera program som skulle tillfredsställa en befolkning på åtta miljoner människor. Att det var lättare sagt än gjort var något som Radionämnden, den myndighet som var satt att granska sändningarna, snabbt fick erfara.

Varje dag strömmade det in brev från tittare som fått nog av sex, sprit och svordomar, som kände sig kränkta, eller ville klaga på den politiska propagandan. I boken finns de roligaste, argaste och mest förbluffande breven till Radionämnden, 1967-1987.

SkrattNet kan här i ett unikt samarbete med författarna publicera ett utdrag ur boken.


Ett säkert sätt att röra upp en folkstorm är att skämta om folkkära artister. Det anses inte vara rent spel att angripa snälla och trevliga människor som bara vill sprida glädje och själva inte sårar någon.
Lyckligtvis har dessa artister alltid folk som står redo att försvara dem, även i de fall då det är oklart om det funnits någon parodisk avsikt. I musikprogrammet Radioapparaten spelades 1984 bröderna Herreys låt ”Diggi-loo diggi-ley” i anslutning till ett satiriskt inslag om telefonsex. Sången avslutades med en explosion, något som en lyssnare uppfattade som ett pistolskott: ”Symboliken var mycket tydlig och därmed har programledarna gått långt över gränsen för det smakliga… Skärp er radioter!”

När Totte Wallins sång om Carolas pappa spelades i programmet Eldorado 1983 undrade en lyssnare varför bara välartade artister hånades i radio, aldrig de dekadenta rockmusikerna:

Har Sveriges Radio särskilda regler och förordningar för Carolas pappa och hans familj eller kan detta hända var och en av oss svenska människor som verkar och betalar skatt till Sveriges Radios existens och fortlevnad? Vad som ligger bakom behovet av att skriva en sån här typ av visa om en 16-årig flicka och hennes föräldrar borde verkligen diskuteras. Aldrig skrivs det några nidvisor om nerknarkade 40-åriga popidoler som slår sönder hotellrum och våldtar småflickor.

Antagligen därför att dessa killar skiter fullständigt i om Totte stämmer upp eller ej.


En annan sketch som väckt ont blod genom åren är Papphammaren ”I stället för Åsa Bodén”. I den gör Gösta Ekman en flugattackerad väderpresentatör som lyckas rita en penis istället för en Sverigekarta, och levererar freudianska felsägningar en masse – ”alltså, läderveken… nej förlåt mig, vad säger jag… väderlöken!”.

När Arne Weise först presenterade sketchen i TV 1980, var det obsceniteterna i sig som upprörde:

Det som följde kändes som ett intrång och våldförande på atmosfären i mitt hem och min person. Vad som gjorde det ändå obehagligare var att efteråt se programvärden försöka dämpa sitt kiknande skratt. Förut hade jag betraktat Arne Weise som en fin och trevlig person, vilket jag inte längre kan göra. Det hela, framfört av en så uppskattad skådespelare som Gösta Ekman J:r, kan jag bara kvalificera som drängstugehumor från seklets första fjärdedel. Jag är gammal nog att ha levat på den tid drängstugor ännu fanns. Det hemska med programmet, om man kan kalla det så, eller inslaget hellre, var att det inte som drängstugehumorn var enbart oralt utan även på smaklösaste sätt visuellt. Här kan man givetvis invända att apparaten går att stänga av, men man blir så förlamad, chockad och indignerad att man inte kan resa sig för att göra det. Jag har bott i andra länder, men ingenstans skulle något i denna stil kunna förekomma. Vi skämmer ju ut oss inför omvärlden, inte minst inför alla våra invandrare, av vilka de flesta är hyggliga och anständiga människor. Är det inte fortfarande en regel för Radio-TV att programmen inte får vara sårande eller stötande gentemot minoritetsgrupper av varje slag? Däribland anständiga svenskar.

När sketchen repriserades tre år senare var det andra anstötligheter som drog till sig fokus:

”Inslaget” gäller en sketch där f.dr. meteorologen Åsa Bodén (en. min mening) blir föremål för grov kränkning. ”Inslaget” har dessutom en pornografisk ”inramning”.

Upphovsman: Mattias Boström Översättare: Okänd Inskickat av: Borttaget, läs mer här

Liknande poster

Roligt videoklipp, 4 april 2017
Rolig bild, 24 september 2017
Roligt videoklipp, 28 januari 2011
Rolig bild, 19 januari 2014