SCEN 12.

INT. EN SKOLKORRIDOR-DAG

Sindy står vid sitt skåp tillsammans med Datum och Dou. Hon står och pratar om Sail.

Sindy:
...och sen så slog jag ba till henne!

Datum:
Tja, det var väl rätt åt henne.

Dou:
Jag kan se situationen framför mig...Den stackars reportern slagen av den galna tonårsflickan! Hi, hi!

Dou blir slagen på pannan av Datum med en godisklubba.

Sindy:
Ta det lugnt Datum! Usch...jag borde inte vara här i skolan...det här är ett misstag.

Datum:
Kom igen Sin, jag möter dig här precis efter biologin, okej? Vi ska ha sexualkunskap och det tänker inte jag missa för allt i världen!

Sindy:
Tack Datum. (Till Dou) Vet du om Willy är fortfarande är sur?

Dou:
Efter att du anklagat honom för att vara en mördare? Galen, psykotisk dock charmerande på ett skräckfilmsparodiskt vis? Javisst är han sur! Vad trodde du?!

Datum:
Hey, Dou!

Datum tar sin godisklubba och slår du ännu hårdare.

Dou:
Aj! Lägg av va...

EN KILLE I MÖRDARKOSTYM springer längs skolkorridoren. Han skrämmer och skojar med eleverna. Han får syn på Sindy och bestämmer sig för att skoja med henne. Han börjar springa mot henne. När han är nästan framme har en ELEV snabbt öppnat sitt skåp och killen springer rakt in i det. Han knockas och faller bakåt.

Sindy:
Varför gör de det här?

Dou:
Vad tror du? Att spela skolans mest psykiskt svaga tjej ett bra spratt är väl kul!

Datum:
Dou, jävla idiot!

Datum tar sin godisklubba och slår Dou tills han ligger på golvet.

Dou:
AJ! AJ! Jag älskar dig också...aj!

Sindy lämnar Dou och Datum. Sindy är mycket ledsen hon stirrar ner på golvet och märker inte att hon går rakt in i Willy. Willy tar sig om magen och faller ner på marken av smärta.

Sindy:
Åh jävlar...

Willy:
Ska du...aj...säga...

Willy reser sig långsamt upp.

Sindy:
Vad vill du Willy?

Willy:
Öh, ingenting! Det var ju du som sprang in i mig!

Sindy:
Ja...just det. Eh...öh...hmm...hur går det med mördandet förresten?

Willy:
Whoa, whoa, whoa. Vänta lite nu...tror du fortfarande att jag är mördaren?

Sindy:
Ja! Vad trodde du?!

Willy:
Jaha...varför gör du det?

Sindy:
Du var ju hos mig när allt hände!

Willy:
Jag är din pojkvän! Jag gillar att vara i din närhet!

Sindy:
Men när mördaren försvann så dök du upp!

Willy:
Ja, jag antar att av någon anledning så fattade mördaren att han inte var välkommen...

Sindy:
Och du hade ju suddigummet med dig!

Willy:
Som sagt jag använde det aldrig!

Sindy:
Du visste ju att jag skulle vara ensam hemma!

Willy:
Alla visste det. Kolla! Det stod till och med i tidningen!

Willy tar fram en tidning från gårdagen där huvudrubriken är Sindy Prässkutt, ensam hemma.

Sindy:
Men, men...om det inte var du...vem var det då?

Willy:
Kanske den enarmade mannen som vill sätta dig mig...

Sindy:
Kom inte med den där Jagad-undanflykten...

Willy:
Det var ju inte jag! Jag satt ju i häktet!

Willy visar bläcket på sina fingrar som polisen använt för fingeravtrycken.

Sindy:
Nja...

Willy:
Kolla bara!

Willy tar av sig skorna och strumporna och visar sina nedfläckade tår.

Sindy:
Inte riktigt övertygad...

Då drar Willy ned byxorna och sina kalsonger för att visa sin totalt nedfläckade rumpa.

Sindy:
Okej, okej, okej! Jesus, vi är ju på en allmän plats!

Willy drar på sig sina kalsonger och byxor och tittar på Sindy.

Sindy:
Jag tror dig...bara en riktigt oskyldig person skulle våga visa sin rumpa för att rentvå sig.

Willy:
Ja, i Scream-manuset så är det här bara min karaktär och Sidneys som är med. Din finns inte med.

Sindy:
Och eftersom detta är en parodi så måste vi följa lite originalfilmen!

Andy:
Jaha?

Sindy:
Alltså, du ska inte vara med i denna scen!

Willy:
Och den stora ledtråden som du nyss gav publiken kan därför inte räknas! Ledsen...

Andy:
Fan...nåja...vi ses i scen 20!

Andy går en aning surt iväg.

Willy:
Var var vi?

Sindy:
Du försöker övertyga mig om att du är oskyldig.

Willy:
Ja just det. Men jag fattar inte Sin...du har varit så konstig på sistone...

Sindy:
Har Dou varit konstig? Han är alltid konstig!

Willy:
Nej, inte Dou...du!

Sindy:
Vad är det med Dou?

Willy:
Ingenting! Men du är ju konstig!

Dou går fram till Sindy och Willy.

Dou:
Vad menar du med att jag är konstig?

Willy:
Inte du, Dou! Du Sindy!

Dou och Sindy:
Ja?

Willy:
Jag pratar inte med dig!

Sindy:
Jaha...

Willy:
Jag menade Dou!

Dou:
Men säg det då!

Sindy:
Detta är högst förvirrande...

Willy:
Nej! Inte alls! Jag vill att du ska gå nu Dou!

Dou:
Okej...

Dou går långsamt och förbryllat iväg.

Sindy:
Fortsätt, Willy.

Willy:
Du...älskling! Jag älskar ju dig!

Dou vänder sig om och går fram till Willy med ett förvånat ansiktsuttryck.

Dou:
Gör du? Jag är smickrad men jag har ju Datum...

Willy:
Lägg av va...detta skämt börjar bli uttjatat...

Dou går iväg och lämnar Sindy och Willy ensamma.

Willy:
Vad jag vill säga är att du varit konstig på sistone.

Sindy ska precis öppna munnen för att fortsätta den irriterande Dou/du-konversationen men stoppas av Willy som hyssjar åt henne.

Sindy:
Vad menar du med konstig?

Willy:
Jo...ända sen din mamma (han fnissar lite grann), ja gjorde bort sig och försvann så har vårt förhållande insjuknat!

Sindy:
Ja men...

Willy:
Innan allt hände så var allt toppen, grovhångel på rasterna, petting på lektionerna...smekningar av varandras erogena zoner på din farmors släktmiddagar men nu...ingenting!

Sindy:
Jo...

Willy:
Vi hade ju planerat att göra Det! Jag gick till och med till Vivo och köpte kondomer! Och tro inte att det var lätt! Jag var tvungen att gå till samma Vivo som min mormor arbetar på! Hur tror du det kändes för mig?!

Sindy:
Ja...men det har ju varit så jobbigt det här med min mamma...

Willy:
Äh, lägg av...det var ju för...eh, för...jättelängesen!

Sindy:
Ett år sedan...Det känns fortfarande (sorglig musik hörs i bakgrunden och Sindy gör dramatiska rörelser)...jag kommer ihåg den kvällen. Jag satt tillsammans med pappa och tittade stolt på mamma sittandes bredvid kungen och stadsministern på Nobelmiddagen. Hon reste sig upp en sekund för att rätta till klänningen...någon....jag menar Motton Sweary gick förbi och la någonting på hennes stol...

Willy:
Sin...

Sindy:
...hon satte sig ner (Sindy's tårar faller), PRRRRRRUUUUUUUUUUUUUUTT!!! Jag och pappa flämtade till. Alla i Blå Hallen stirrade på mamma som chockat såg sig om...hon reste sig från platsen, sprang ut ur salen bara för att aldrig komma tillbaka igen...Slut.

ETT GÄNG RÖRDA ELEVER står och applåderar Sindy's sorgliga berättelse. Sindy's tårar rinner ner för hennes kinder. Willy kramar om henne.

Willy:
Det är bra...gråt ut det bara!

Sindy släpper taget om Willy och tittar på honom.

Sindy:
Gråter? Jag har...snyft...faktiskt björkpollenallergi!

Willy:
Sindy...det är sommar...det finns inget björkpollen i luften...

Sindy:
Jag är mycket känslig...

Willy:
När min mamma försvann så accepterade jag det!

Si inte vill stoppa upp pennan i min röv så behöver du inte det!

ETT ANTAL ELEVER stirrar på Willy. Sindy springer iväg.

Willy: Jag kommer aldrig förstå mig på tjejer...

Nästa scen

Upphovsman: Mario Castro Sepulveda och Björn Boström Översättare: Okänd Inskickat av: Borttaget, läs mer här

Liknande poster

Små plastfigurer av Han Solo och Luke Skywalker från Star Wars
Rolig text, postad för länge sedan
Illustration till texterna om Shout - Parodin på Scream av Mario Castro Sepulveda & Björn Boström
Rolig text, postad för länge sedan
En låda med is och öl och alkoläsk
Rolig text, postad för länge sedan
Illustration till texterna om Shout - Parodin på Scream av Mario Castro Sepulveda & Björn Boström
Rolig text, postad för länge sedan
Loggan för Expedition Jurtidsparken
Rolig text, postad för länge sedan