Serietidning: Inte för att detta har något att göra med historien, men saker och ting sög duktigt under depressionen. Tur att vi hade en bra dagstidning. En dagstidning med mod, styrka, beslutsamhet, och — (Kameran panorerar i rymden) Hallå där! Kom tillbaka!

Sjukt lång sekvens med credits: Som ni ser, det är riktigt, riktigt långt till Krypton, särskilt med de nya Warp 5 hastighetsgränserna. Jag ska väcka dig när vi zoomar förbi regissörsassistenten.

Jor-El: Titta, jag uppfann ett cd-fodral som rymmer tre skivor! Jag tycker att vi sätter de där snubbarna i den och skickar dem på en resa ut i universum någonstans.
Äldreman i Krypton: Det kvittar. Ha kul.
Zod: Jag ska jaga dig runt Nibias månar och runt Antares Maelstrom och runt undergångens lågor tills jag har fått min hämnd, Jor-El!
Jor-El: Åh, du kommer att älska dessa platser. Vänta tills du hör min förinspelade guidade tur. *harklar sig* De första bosättarna på vår måne Nibia bosatte sig i det galaktiska sideriska året 21578,2 …
Ursa: Döda oss nu.

Intern kommunikationsradio: ”The Phantom Zone” är för lastning och lossning endast. Det finns ingen parkering i ”the Phantom Zone”.

Jor-El: Vond-Ah, vet du vad? Den här planeten kommer att explodera.
Vond-Ah: Nonsens. Det är bara lite magknip.
Jor-El: Du menar att det var något planeten åt?
Vond-Ah: Ja, men det var bara något supertunt.

Lara: Sa de äldre att vi måste stanna här och explodera tillsammans med vår planet?
Jor-El: Vi har inget val. Vi måste skicka vår son till jorden nu, innan posten stänger.
Lara: Har vi en tillräckligt stor låda?
Jor-El: Ännu bättre. Minns du när jag stal dekorationer från den 900 meter höga julgranen på ”Kryptofeller Plaza”?
Lara: Ja, tyvärr.

Lara: Där åker vår son iväg. Jag hoppas att han kommer att kunna klara av att ha superkrafter och att vara för söt för att tas på allvar.
Jor-El: Det kommer att gå bra. Jag gav honom en posthypnotiskt förslag att köpa ett par stora fula glasögon när han blir äldre.
Lara: Det borde funka.

Äldste: GAKH!
Jor-El: Jag-sa-ju-det-GAK!
Krypton: KABLAMMO!
Kal-El: Ooooh!

Röst tillhörande Jor-El: ... Nu, min son, när vi passerar Antares Maelstrom, ta ett ögonblick och titta ut till vänster och du ser galaxens största boll av garn …
Kal-El: Pappa, jag vill bli adopterad.

Martha Kent: Det finns en liten pojke i rymdskeppet som just kraschade! Kan vi behålla honom?
Jonathan Kent: Är du galen? Tänk om hans utomjordiska far skickade honom hit i ett talande rymdskepp för att erövra oss, efter att ha planterat alla typer utav meddelanden åt honom i grottorna utanför staden?
Martha: Visst, det är troligt. Titta, han lyfte upp bilen. Så sött.
Jonathan: Vid närmare eftertanke kan han komma till hands. Men vi behöver något som trycker ner honom lite, bara för att vara på den säkra sidan.
Martha: Jag tänkte att vi kunde kalla honom Clark.
Jonathan: Det borde räcka.

Clark: Utomjordisk tonårsångest suger!
Jonathan: Clark, jag ska fatta mig kort genom att dö nu, men kanske du kan återkomma till detta senare. Du kan kan skriva en lång artikelserie om det... GAK!
Clark: En hel serie om utomjordisk tonårsångest. Just det...

Clark: All denna kraft, och jag kunde inte rädda honom. Nu har jag ingen far.
Jor-Els röst: Min son, kom ihåg hur kul vi hade på kryssningen genom ”Mutara Nebula” -
Clark: Ingen pappa alls.

Intern kommunikationsradio: Mister Kal-El, du har ett samtal på den gröna kristall-telefonen.
Clark: Hallå?
Intern kommunikationsradio: Nej, den gröna kristall-telefonen.
Clark: Åh, förlåt. Hallå?
Jor-Els röst: Hej, det är din pappa. Möt mig vid norra polcirkeln. Vi måste ha ett av våra små samtal.
Clark: Åh jösses...
Jor-Els röst: Lugn detta bör inte ta mer än tolv år.

Jor-Els röst: ...och du måste alltid komma ihåg ”Temporal Primes direktiv” som är Ändra historia är för losers …
Clark: (gäspar) Är detta viktigt? För jag behöver verkligen något att göra uppror mot dig med senare.
Jor-Els röst: Nej, det är inte viktigt. Så länge du inte ändrar historien.

Jimmy Olsen: Herregud fröken Lane, jag är förvirrad. Har den faktiska handlingen i filmen börjat än?
Lois Lane: (kollar klockan) Nej. Det är minst femton minuter av bakgrundshistoria kvar.
Jimmy: Jippi...

Lois Lane: Hur var din första dag, Clark?
Clark: Toppen.
Lois Lane: Du är verkligen långt hemifrån, eller hur?
Clark: Mer än du kan ana. Vill gå ut ikväll?
Lois Lane: Jag skulle hellre hoppa från ”Daily Planet”-byggnaden.

Lex Luthor: Otis, du var förföljd igen. Varför är jag, det största kriminella geniet i vår tid, omgiven av idioter?
Otis: Eh, sex appeal?
Miss Teschmacher: Skämtsamma situationer?
Lex: Suck. Ni två inga rätt idag...

Lois Lane: Helikoptern roterar utom kontroll!
Pilot: Det finns ingen orsak till oro. Gå vidare till närmaste utgång.
Lois Lane: Den närmaste utgång är ett 500-meter fall ner till jordytan!
Pilot: Bye-bye. Tack för att du flyger med ”Inkompekopter”.

Lois Lane: AAAIIIEEEEEEEE!
Stålmannen: Hej.
Lois Lane: Ha-llå...

Juveltjuv: Det ska vá gött å stjäla...
Stålmannen: Hej. Har du något emot om jag drar några dåliga serietidnings-ordlekar, samtidigt som du faller vid sidan av denna skyskrapa?
Juveltjuv: Ja.

Brottslingar: Räkna pengar, räkna pengar, la la la …
Stålmannen: Schysst båt. Du vet, ni har en båtlast full med trubbel.
Brottslingar: Bespara ord ordlekarna. Sätt oss i finkan direkt i stället.

Stålmannen: Här är din katt, lilla flicka.
Tjej: Tack, konstiga flygande man. Varför gör du det här?
Stålmannen: Enbart en god gärning till och jag får min ”Världsmedborgarmerit-medalj”.

Pilot på Air Force One: Vi förlorade just ettans motor!
Andrepilot på Air Force One: Vänta — vi har återfått stabilitet. Hur kan det hända?
Pilot på Air Force One: Det är okej, någon sorts flygande utomjording blå strumpbyxor lyfter upp planet.
Andrepilot på Air Force One: Puh. Jag var rädd att det var något konstigt som hade hänt.

Jor-Els röst: Du måste hålla din identitet hemlig, annars kommer hela planeten spamma dig för att få din hjälp. Inte helt olikt vad som hände i filmen ”Bruce den allsmäktige”.
Stålmannen: Men jag hade så roligt! Du! Att flyga runt i Metropolis, rädda katter, håna förbrytare …
Jor-Els röst: hemligt! Hemligt säger jag. Eller jag ska bli tvungen att orera lite om det?
Stålmannen: Nej! Helst inte.

Miss Teschmacher: Du vet, Otis, jag tror Lex har en hår-hemlighet.
Lex: Miss Teschmacher! Skaffa mig lite varmt te, Earl Grey ska det vara.

Stålmannen: Hoppas du inte har något emot att jag tittar förbi.
Lois Lane: Jag ska försöka glömma att du sa det där. Så … kan jag få dina personmått? För min artikel, menar jag.
Stålmannen: Ömm...
Lois Lane: Vänta, låt mig ta fram mitt måttband.

Lois Lane: Jag flyger!
Stålmannen: Tekniskt sett...
Lois Lane: Passa dig annars skär jag ut tungan på dig!

Lois (tänker): Kan du läsa mina tankar …?
Stålmannen: Ja. Och du är en sjuk, sjuk dam.
Lois Lane: Hmph. Så mycket för hemligheter.

Lex: Jag är så briljant, jag har tillskansat mig Stålmannens svaghet för kryptonit från en sensationell berättelse, skriven av en stjärnreporter.
Miss Teschmacher: Jag är ett sådant våp att allt jag kan tänka på är hur fantastisk han ser ut i de där blåa strumpbyxorna.
Otis: Och jag är så dum jag trodde att det var hans hud som var allt blått och rött och så.
Lex: (rullar med ögonen) Med ett team som detta kan vi inte misslyckas.

Lex: Hur går omdirigeringen av den andra raketen?
Miss Teschmacher: Jag var alldeles snurrig och tokig medan Otis distraherade soldaterna med sina fysiska tillgångar.
Lex: Grrr. Nu har ni vänt på det igen.
Otis: Och jag har programmerat raketen att fara mot Hackensack, New Jersey, precis som du sa, Mister Luthor.
Lex: Suck! Jag måste byta bemanningsföretag...

Lex: Luthor anropar Stålmannen.
Stålmannen: Varsågod.
Lex: Jag har ampuller med giftig gas, jag upprepar, giftig gas. Jag utmanar dig på en meningslös duell, där vi riskerar att ta död på miljontals människor.
Stålmannen: Gör du det. Dator — leta reda Lex Luthor.
Dator: Lex Luthor är på däck Sub-B, del 42p.
Stålmannen: Under Grand Central, alltså. Vänta, är inte det bara tvärs över gatan?
Dator: Jo, men du får gärna flyga runt staden ett tag först.

Lex: Otis, snubben med manteln är här. Skjut!
Otis: Inget hände!
Lex: Wow, Doctor Who hade rätt. Utomjordingars hud är verkligen ogenomtränglig för kulor.

Stålmannen: Okej, Luthor, var är giftgasen?
Lex: April april!

Indianhövding: ...och sedan sa general Custer: Inte med en orangutang. Jag vill inte!
Lois Lane: Försvinn...

Kommendant: 3 … 2 … 1 … Avfyra raketerna!
Ansvarig avfyrare: Här är en föga känt faktum. Visste du att när man kombinerar ett ondskefullt snille, en bimbo, och en idiot så skapar du ett instabilt metafysiskt energifält som snedvrider banorna hos vissa kemiskt drivna vapen?
Kommendant: Vad i helvete pratar du om?
Ansvarig avfyrare: Ömm, raketerna är trasiga.

Lex: Jag planerar att släppa ut giftgasen i havet utanför Kalifornien.
Stålmannen: Jaha, jag ser inget fel med... Hallå där! Min flickvän är där ute! Din jävel!

Lex: Jag har gömt detonatorn någonstans i rummet. Är det bakom dörr nummer ett -
Stålmannen: Nej.
Lex: - dörr nummer två -
Stålmannen: Återigen, nej.
Lex: - eller dörr nummer tre?
Stålmannen: Um …
Lex: (nynnar temat från Jeopardy)
Miss Teschmacher: Välj tre!
Otis: Två! Två!
Stålmannen: Tre! Det måste vara tre.
Lex: Grattis Stålmannen, har du vunnit kvällens JUMBOPRIS!
Stålmannen: Du menar Miss Teschmacher?
Lex: Nej! Tala om för honom vad han vann, Johnny!
Johnny Olson: Du har vunnit en resa till botten av havet med hjälp av en bit av din hemplanet — kryptonit!
Stålmannen: Fan. Dumma bly-dörr.

Stålmannen: Jag drunknar, Miss Teschmacher! Hjälp mig!
Miss Teschmacher: Jag ska rädda dig om du kysser mig.
Stålmannen: Låter som en win-win situation.
Miss Teschmacher: Och rädda min mor.
Stålmannen: Ah. Det finns alltid något...

Stålmannen: Här flyger jag över Arizona för att ta mig från Metropolis till New Jersey. Hm, kryponiten måste ha påverkat mig mer än jag trodde.

Stålmannen: Jag räddade Hackensack. Mänskligheten borde vara evigt tacksam. Nu var det något annat jag skulle göra …
Kalifornien: KABLAMMO!
Stålmannen: Javisst ja.

Lois Lane: Stålmannen! Hjälp! Jag är jagad av en specialeffekt, och den får tag på mig!
Stålmannen: Vänta, jag måste rädda en skolbuss full med barn och se till att Amtrak 4:15 till Van Nuys kommer igenom.
Lois Lane: Okej. Jag väntar här.

Stålmannen: Ännu en liten by har räddats. Nu var det något annat jag skulle göra ….
Lois Lane: GAK!
Stålmannen: Javisst ja.

Jor-Els röst: Det är förbjudet att störa mänsklighetens historia.
Stålmannen: Jaså? Vad gör du för nytta med att slösa bort sexton år av din sons liv genom att prata ihjäl honom?
Jor-Els röst: Okej, du vinner. Gå och lek med din fantasiresa i tiden. Men kom inte till mig och beklaga dig om du snurrar jorden från sin axel och kastar ut sju miljarder människor i rymden!

Stålmannen: Var så god..
Lois Lane: Ömm, tack?
Stålmannen: Förresten, du kanske inte att träffar mina föräldrar på ett tag..

Jimmy: Tack, Stålmannen! Jag hörde att du reparerade hela San Andreas på egen hand!
Stålmannen: Ja, Jimmy, jag satte allas väl före mitt eget.
(Lois och Jimmy stöna medan Stålmannen smiter supersnabbt)

SLUT

Upphovsman: FiveMinute.net Översättare: Fredrik Nörell Inskickat av: Borttaget, läs mer här

Liknande poster

Rolig bild, 21 oktober 2012
Rolig text, 10 mars 2010
En gammaldags grammofonspelare med en lp-skiva av vinyl
Rolig text, 27 november 2006
Två datorer på ett skrivbord
Rolig text, postad för länge sedan
Rolig bild, 10 juli 2012
Roligt videoklipp, 16 november 2016