Action/thriller/dramaserien med de två bröderna Winchester, som tillbringar sin tid med att slåss mot demoner och andra övernaturliga varelser, har dragit fram med stormsteg över världen. Men trots att serien ibland kan vara i läskigaste och våldsammaste laget, så har Dean och Sam ganska kul också.

Sam: Jag svor på att jag aldrig mer skulle jaga.
Dean: Kom igen, det var inte lätt, men SÅ illa var det inte.
Sam: Jaså? När jag sa till pappa att jag var rädd för monstren i garderoben, gav han mig en .45 Magnum.
Dean: Så, vad förväntade du dig?
Sam: Jag var nio år!


Dean: Vad menar du med att jag inte har packat nån proviant? [håller upp en påse M&M]


Sam: Försök slappna av.
Dean: Försök hålla käft.


Charlie: Jag är galen, eller hur?
Dean: Nejdå, du är inte alls galen.
Charlie: Gud, nu mår jag mycket sämre.


Sam: Så, har du kommit fram till nånting?
Dean: Förutom en helt ny nivå av frustration? Nej.


Dean: Jag går och kollar upp vad det är. Du stannar här. Var försiktig. Slå till allt som rör sig!


Dean: Du, minns du när jag sa att det inte var vår sorts problem?
Sam: Ja?
Dean: Definitivt vår sorts problem.


Dean: Först vill jag hitta den där stilige jäveln och banka skiten ur honom.
Sam: Vi har inga vapen, inga silverkulor.
Dean: Sam, killen går omkring med mitt ansikte, fattar du? Det är lite personligt, jag vill leta rätt på honom!


Dean: Vet du en sak, jag måste säga… jag är ledsen att jag missar det.
Sam: Missar vadå?
Dean: Hur många chanser lär jag få att bevittna min egen begravning?


Dean: Så du hittade några skalbaggar i en grop i marken. Chockerande, Sam.


Sam: Pappa behandlade aldrig dig sådär, du var perfekt. Mig bara skällde han på. Minns du inte det?
Dean: Tja, han kanske höjde rösten lite väl ofta, men ibland var du faktiskt oregerlig.
Sam: Visst! Som när jag sa att jag hellre ville lära mig spela fotboll än bågskyttejakt.
Dean: Bågskyttejakt är viktigt!


Dean: Den här duschen är fantastisk!


Sam: Tror du att pappa sänder oss koordinater?
Dean: Han har gjort det förut…
Sam: Den mannen klarar knappt av att sköta en brödrost, Dean!


Dean: Det enda som gör mig mer nervös än en förbannad ande… är den förbannade anden av en psykotisk mördare.


Dean: [om deras pappa] Vet du, jag älskar honom, men jag svär på att han skriver som Yoda.


Gavin: Hon kysste mig.
Sam: Öh, jaha, men hon gjorde dig inte fysiskt illa?
Gavin: Du, hon kysste mig! Jag är ärrad för livet!


Kat: Så, hur känner ni killar till alla dom här spökgrejerna?
Sam: Det är liksom vårt jobb.
Kat: Varför skulle nån vilja ha ett sånt jobb?
Sam: Min syokonsulent var värdelös.


Sam: Jag sa ju det, jag har letat överallt. Jag hittade inget dolt rum.
Dean: Det är därför det kallas dolt.


Kat: Du, Gavin?
Gavin: Ja?
Kat: Om vi kommer ut härifrån med livet i behåll, så ska vi göra slut.


Dean: Sam, lägg ner pistolen.
Sam: [besatt av en ond ande] Är det en order?
Dean: Nejdå, bara en vänlig uppmaning.


Dean: Hur kom du hit?
Sam: Jag stal en bil.
Dean: Det är min grabb!


Emily: Jag fattar inte. Tänker dom döda oss?
Dean: Offra oss, faktiskt. Vilket är mer, jag vet inte, klassiskt…


Dean: Du tänker inte låta mig dö i frid, eller hur?
Sam: Jag tänker inte låta dig dö alls, faktiskt.


Sam: Hur kom du hit?
Dean: Jag skrev ut mig själv. Jag tänker inte dö på ett sjukhus där sjuksköterskorna inte ens är sexiga.


Sam: [på mobilen] Var är du?
Dean: Jag är i mitten av ingenstans med en mördarlastbil efter mig!


Sam: Vi kan inte döda Max.
Dean: Vad ska vi annars göra? Räcka över honom till polisen med orden; ”lås in honom, konstapeln, han dödar folk med sin hjärna”?


Sam: Jag letade efter dig.
Jenkins: Jaså?
Sam: Ja.
Jenkins: Tja, ta inte illa upp, men det här är en rätt tafflig räddning.


Dean: Gör aldrig om det där.
Sam: Vilket då?
Dean: Bara komma bort på det där viset.
Sam: Åh, du var orolig för mig!
Dean: [försöker bibehålla machoattityden] Allt jag säger är att om du försvinner sådär en gång till så tänker jag inte leta efter dig.
Sam: Visst, säkert.
Dean: Nej, allvarligt.


Sam: Det är nånting underligt som pågår här.
Dean: Jag vet – hon var inte ens tänd på mig!


Dean: Helsike, jag hatar råttor.
Sam: Hade du föredragit ett spöke?
Dean: Ja.


Dean: Jag trodde det stod i legenden att Mordecai bara gav sig på tjejer.
Sam: Det gör det.
Dean: Det förklara ju varför han sprang efter dig, men varför började han jaga MIG?
Sam: Ha ha ha, jättekul.


Sam: Var det det som var din stora plan? Att bränna ner spökhuset?
Dean: Tja, ingen kommer nånsin mer att gå in där, eller hur?


Dean: Oroa dig inte, jag är säker på att det finns NÅNTING i Fitchberg som är värt att dödas.
Sam: Jaså? Vad gör dig så säker?
Dean: För att jag är äldst… vilket betyder att jag alltid har rätt.
Sam: Det gör det visst inte.
Dean: Det gör det visst.


[plockar fram falska leg]
Sam: Åh nej, jag vägrar använda det här legget!
Dean: Varför inte?
Sam: För att det står ”bikiniinspektör” på det!


Michael: [sitter i motellreceptionen] En dubbelsäng eller två enkelsängar?
Dean: Två enkelsängar.
Michael: [kastar en blick på Sam] Ja visst, säkert.
Dean: Ursäkta?
Michael: Jag sa, snygg kärra.


Michael: Du sa att du är storebror?
Dean: Ja.
Michael: Så du tar hand om din lillbrorsa? Du skulle göra vad som helst för honom?
Dean: [kastar en blick på Sam] Jo… jo, det skulle jag.
Michael: Det skulle jag också. Jag hjälper till.


Dean: HALLÅ DÄR!
[Shtriga slutar suga själen ur Sam för att förvirrat se upp på Dean]
Dean: [skjuter Shtrigan i huvudet och den faller av Sam] Är du i ett stycke, lillbrorsan?


Sam: [får syn på en målning, full av svart magi, som han trodde att han och Dean hade bränt] HERREGUD!
Sarah: Vadå?
Sam: Öh… den där målningen… ser så… bra ut.
Sarah: [förvirrat] Om man kan kalla den där monstrositeten bra, så visst… antar jag…


Dean: Jag försöker pilla upp låset, men den jäkla dörren vill inte öppna sig.
Sam: Så bryt upp den då.
Dean: [sarkastiskt] Okej, geniet, låt mig gå och hämta murbräckan.


Sarah: Lyssna, jag ska inte säga att jag inte är rädd, för det här gör mig vettskrämd, men jag tänker inte springa och gömma mig heller. [börjar gå mot dörren] Så, ska vi göra det här eller? [går ut]
Dean: Sam, gift dig med henne.


Sam: Sarah, jag vet att det låter vansinnigt, men vi tror att den där målningen är hemsökt.
Sarah: Huh, ni skojar… [stirrar på Sam och Dean] … ni skojar inte. Herregud, vad ÄR det med killarna jag går ut med?!


Dean: Jag går och väntar i bilen. Vi ses väl, Sarah… [börjar motvilligt gå mot bilen, muttrandes] Det var jag som brände dockan och förintade anden, men tacka mig inte eller så.


Sam: Du, farsan, vad hände med alla pengarna du sparade så vi kunde gå på college?
John: Spenderade dem på ammunition.


John: Så, pojkar.
Sam: Ja, sir.
John: Ni ignorerade en direkt order.
Sam: Ja, sir.
Dean: Visst, men vi räddade dig på samma gång.
[paus]
John: Du har rätt.
Dean: Har jag?


Sam: [chockerat] Meg! Senast jag såg dig föll du ut genom ett fönster.
Meg: Ja, tack vare dig. Förresten så sårade det verkligen mina känslor.
Sam: Bara dina känslor? Det var ett fall på sju våningar.


Dean: Ärligt talat, så var jag inte säker på om vi borde komma hit.
Bobby: Nonsens. Er farsa behövde hjälp.
Dean: Jo, men jag menar, senast vi såg dig så hotade du att ge honom en salva. Osäkrade geväret och allting.
Bobby: Vad ska jag säga? John har den effekten på folk.


[Bobby ger Dean en av två flaskor]
Bobby: Där har du.
Dean: Vad är det, heligt vatten?
Bobby: Nä, det är det i den här. [håller upp den andra flaskan] I den du håller är det whisky.

Upphovsman: Okänd Översättare: Sara Risberg Inskickat av: Borttaget, läs mer här

Liknande poster

En bild på gamla grekiska byster
Rolig text, postad för länge sedan
Två glada barn som tittar upp bakom en häck
Rolig text, postad för länge sedan
Rolig bild, 21 oktober 2012
Rolig bild, 16 september 2017
Roligt videoklipp, 7 december 2017
Rolig bild, 6 november 2010